Skolan under medeltiden och framförallt idag.
Lika bra att meddela med en gång, att detta är verkligen inte mitt ämne. Men man kan ju alltid säga sin mening också får väl de som misstycker förmedla det och starta en diskussion. Dessutom har jag inte ens brytt mig om att nämna de bortglömda kvinnorna.
Denna lilla skrift skulle handla om skillnaderna mellan dagens skolsystem och det medeltida och bara om vad man lärde sig och hur. Men det gick inte som jag tänkt mig, får nog lov att kalla det mer nutidshistoria. Bara för detta så lägger jag till en extra text om Karl den stores lärare Alkuin.
Vilka likheter och olikheter finns det generellt i vårt nutida utbildningssystem jämfört med under medeltiden? Vilka ämnesområden är de viktigaste och mest grundläggande i en god utbildning jämfört med under medeltiden? Vår uppdelning i olika ämnen och discipliner skiljer sig en hel del åt från deras system med trivium och quadrivium. Påvisar denna skillnad en förändring i synen på kunskap och inlärning?
Utformningen av den klosterstyrda utbildningen under medeltiden. Den innehöll de så kallade sju fria konsterna.
Trivium; innehöll ämnena, Grammatik Retorik Dialektik
Trivium fungerade som ett uppövande av intellektet snarare än inhämtande av lärdom och man lärde sig här att behärska språket och logiken. Det mesta av litteraturen kom från den teologiska sfären och mycket skulle läras in utantill. Det handlade om att behärska latinet i tal och skrift så att man kunde gå vidare mot de finare konsterna.
Quadrivium; med ämnena, Aritmetik Geometri Musik Astronomi
Vilka man alla ansåg vara matematiska ämnen och här blev litteraturen av mer blandad karaktär och var ofta skriven av icke kristna tänkare från antiken.
Utbildningens fördelning i dagens grundskola i ungefärliga siffror;
Språk 35 %
Matematik/musik 20 %
Samhälls/Natur 25 %
Praktiskt 20 %
Språk har fortfarande en stor plats i skolan, skillnaden är att nu lär man sig inte bara hemspråket utan ett par andra språk upptill och tiden är fördelad över hela grundskolan. Därefter kan man välja att bedriva sina studier på det ”nya” latinet engelska inom IB gymnasium och stora delar av universitetslitteraturen är på engelska. Ser vi svenskan som folkspråket och latinet som engelska så börjar idag barnen lära sig det i nioårsåldern och det är nog minst lika viktigt att kunna engelska idag som latin på medeltiden. Sen har nästan allt som berör den tidigare så viktiga retoriken försvunnit, visst har vi väl alla genomlidit muntlig framställning, men inte bedrivs det någon undervisning i hur det går till.
Matematik som hörde till quadrivium under medeltiden börjar man nu med från ”första” dagen i skolan och man lär sig grunderna i aritmetik tidigt och det anses som en baskunskap som alla behöver och utbildningen är gedigen under hela grundskolan och dagens högre studier i matte har ett skyhögt anseende. Matematik är idag ett riktigt statusämne. Däremot musiken känns som den är satt på undantag och mest finns kvar för att roa eleverna och har inte alls samma status idag (undantaget om man studerar det på universitet).
Samhälls-och naturkunskap fanns inte som specifika ämnen men måste ju ha varit på tapeten genom den antika litteraturen och i dialektiken måste det ha ingått. Dessa ämnen skulle vi idag nog se som de finare konsterna . Idag är det viktigt att kunna tyda samhället och förstå naturvetenskapens grunder och det är ju inom dessa ämnesområden som kunskaperna ökat mest, detta är ämnen vi läser under den senare delen av utbildningen. Alla dessa natur- och samhällsämnen verkar under medltiden ha varit mixade, så var ju också den litteratur de använde uppbyggd, de antika källorna var inte som idag uppdelade i strikta ämneskategorier.
Praktiska ämnen måste ju vara som de ofria konsterna på antiken och deras status var inte så hög och är inte så hög, även om man nu kan skönja en ändrad attityd mot hantverksyrken. Samt att vissa hantverk har upphöjts till konst vilket måste ses som en förändring i synen på dessa ämnen/yrken.
Vad som driver elever att studera måste ha förändrats enormt mycket. Nu har vi ju skolplikt upp till och med nian och nästan över gymnasiet också om man inte ska hamna utanför i arbetslivet, snart nog blir det nog standard med universitetsstudie. Då var det ju ett aktivt val man var tvungen att göra + att man nog oftast hade fallenhet för studier och man hade nog dessutom ett mål med sina studier från början. Nu känns det som om eleverna mer läser för betygets skull än för kunskapen.
Skillnaderna mellan studieformerna beror till stor del på dagens enorma mängd med kunskap som finns att tillgå (allt som tänkts, upptäckts osv. och blivit nedtecknat från medeltiden till nu finns att välja bland) samt den enorma mängd information som flödar över oss. När man lärt sig grunderna och har en bas av allmänbildning handlar mycket om hur man söker och verifierar information. Frågan är var finner jag det jag söker. Detta ger också alla en oändlig mängd av valmöjligheter under sin utbildning.
Dagens skola är oberoende av religionen och styrd av staten, kanske blir det ännu tydligare nu när staten och kyrkan är helt skilda åt eller också skapas det nya kyrkskolor, vilket vi redan kan se bland våra friskolor.
Att kunskapssynen förändrats måste till stor del bero på att vi hela tiden bara är en knapptryckning ifrån att få svar på det mesta, eller lite tidigare bara ett bibliotek bort. Det vore ju då bra om man också lärde sig att inte bara ställa frågan utan också att lista ut vad själva frågan är. I det senare fallet verkar inte utbildningen i dag ge så mycket vägledning. Den lättillgängliga informationen innebär att vi inte behöver minnas allt utan ögonblickligen kan vi nå informationens källa. Detta gör att vi kan behandla fler ämnen (grymt många fler än medeltidens sju) under skoltiden och därför är retoriken inte det central ämnet för alla, utan bara för ett minimalt litet fåtal som förväntas ha en publik i någon form. De ämnen som har varit någorlunda konstanta både till innehåll och kunskapssyn är aritmetik/matematik och grammatik/språk som faktiskt är ämnen som har en baskunskap vilken helt enkelt måste tränas/bankas in i skallen.
Målet med skolan idag är att förkovra sig, inte för att närma sig Gud eller uppnå själslig fulländning, utan för att i slutända få ett så bra arbete som möjligt. Inte nödvändigtvis det mest välbetalda det kan också vara det som uppfyller ett inre behov.
Idag skall skolan utöver att utveckla eleverna, vara hemmets förlängda arm, fostra eleverna till demokratiska medborgare, lära dem laga mat, planera ekonomin, stödja deras sociala utveckling, anpassa dem på alla möjliga sätt efter marknadens behov, därtill skall skolan anpassas efter alla elever, eftersom det är kränkande att elever med särskilda behov skall gå i egna klasser eller mindre klasser, skolan skall också ha handlingsplaner för att lösa problemen som kommer med kriminalitet, familjeproblem och mobbing. Skolan har också som uppgift att lära eleverna respekt för mänskliga och demokratiska värderingar, lära dem att finna sin egen alldeles unika egenart, främja deras förståelse och förmåga till inlevelse, lära dem att inse värdet av och att leva i våran kulturella mångfald och att kunna leva sig in i andra människors villkor. Skolan är ålagd att i samarbete med hemmen främja elevens personliga utveckling till en kompetent individ och medborgare samt att skolan ska vara ett stöd för familjen i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. När skolan har utfört allt detta finns det då någon tid över för det jag anser vara det viktigaste, det som jag anser vara målet med de många åren i skolan, undervisning och inlärning?
Vi omges av stora mängder kunskap idag men vi kanske inte blir så fulländade i något. Vi kanske inte heller bankar in så mycket information att allmänbildningen blir lika god som under föregående generationer. Jag anser det vara en förlust om vi inte utnyttjar vår kapacitet till en del innantill stoppning, den gamla korvstoppningen har ju en särdeles negativ klang, men i måttliga mängder tror jag både det kan vara kul och till nytta. Den kunskapen som man etsar fast genom traggel och intresse är ett nöje att bära och kan nås utan tekniska hjälpmedel. Det är också den kunskapen som man sen använder för att göra en massa vidarekopplingar och associsationer, alltså den som hjälper en att se de större sammanhangen.
Jag skulle önska att skolan lärde barnen hur de blir lite mer street-smarta och ifrågasättande. Sen tror jag inte att det skadar att återgå till lite mer av den gamla hederliga katederundervisningen och disciplinerade lyssnandet. Men framförallt önskar jag att föräldrarna börjar ta sig tid med sina barn igen och dessutom, som en följd av det, ger sig själva rätten och modet att fostra sina egna barn.