05.04.2013 17:30

Vi besöker monstrets berg!

Grönt indikerar reseberättelse

"Blått" hintar om fakta block.

Fågelvägen var det bara ett par kilometer till nästa stopp, byn dit man kunde gått efter stranden för att komma till, Cerali. Men med bil blev resan både 20falt längre och svårmanövrerad på håliga grusvägar med ett tydligt ”skyltförbud” där man fick skärpa skallen och lita till kartläsaren och lokalsinnet. Vi vet ju inte hur vi körde så det var säkert ”raka” spåret. Landskapet var här lite plattare mellan berget och havet, gräset var gult och otroligt vackra tallar sträckte sina hattar mot en milt blå himmel.

Byn kändes som en turistort för det egna folket, med campingplatser och små rangliga motell, familjeägda mathak. En go avslappnad miljö ganska övergiven i den extrema middagshettan. Lunchen intogs i en trädgård ut mot havet i skuggan under träden och var mestadels i flytande form för att kompensera utflödet. En kraftsamlarpaus med underhållning av små vardagliga företeelser i en turkisk by, där mycket kretsade kring bevattningsslangen och dess svalkande vatten. Att vi samtidigt såg flera stora ”gamla” segelfartyg glida förbi, med vinröda segel och dunka dunka i högtalarna höjde semesterkänslan ytterligare.

Utgångspunkten för nästa äventyr är redan rekat, det råkade vi klara av när vi körde ”raka” vägen till byn och siktet är inställt, min levande GPS sitter på plats nu tar vi bilen till foten av berget och ger oss in i den mytologiska världen. Målet är att se de kvarlevande bevisen och spåren av Chimera som nog fortfarande ryter och önskar bli frisläppt från sitt fängslande berg.

Denna Chimera är ett mästerverk av brons, man fann den i Arezzo 1553. Detta är ett av de allra finaste etruskiska konstverken det tillverkades kring 400 f.Kr. Det är en votivgåva till Tinia, etruskernas motsvarighet till grekernas Zeus den är 80cm hög och kan skådas på Florens arkeologiska museum.

Detta kvinnliga monster var en avkomma av Echidna, ”modern till alla monster”. Det har hållit till i Lykien, i södra delen av dagens Turkiet från för ungefär sisådär drygt 2500 år sedan. Homeros korta beskrivning av Chimeran i ”Illiaden” är den äldsta litterära beskrivningen av en Chimera

 ”en sak som är gjord odödlig, inte mänsklig, lejon-front och orm bakdel och get i mitten. Den fnyser ut sin andning med en hemsk låga av klar eld”.

Om man fick syn på Chimeran var det en föraning om storm, skeppsbrott och naturkatastrofer och då framförallt vulkanutbrott.

Bellerofon var en mytologisk hjälteprins son till kung Glaukos i Korint. När han besökte kung Proitus i Tiryns (på Peloponnesoshalvön)så blev kungens fru häftigt förälskad i Bellerofon. Den besökande prinsen vägrade att besvara kärleken och hon beslöt att röja honom ur vägen. Hon vände sig till sin man och anklagade Bellerofon för att ha gett henne skamliga förslag. Kungen skickade bort honom till sin svärfader, kung Iobates i Lykien med önskan om att han skulle döda den unge hjälten. Men gudarna såg inte milt på att man mördade en gäst så därför sände Iobates ut Bellerofon att strida mot det eldfrustande odjuret Chimera som hade stört och skrämt dem så länge, med gudarnas och den bevingade hästen Pegasus, en gåva från Atena, så besegrade han Chimeran.

Han undvek elden genom att flyga med Pegasus och skjuta med sina pilar och peppra henne med bly som smälte ned över monstret av elden, tills det stackars monstret sjönk djupt in i berget vid Olympos. Bellerofon lyckades sen utföra vartenda uppdrag som kungen utsatte honom för i sina försöka att få honom dödad. Tillslut blev han så mycket hjälte i Lykien att han blev bortlovad med kungens dotter och arvtagare av tronen. Men slutligen så dog han av sitt eget övermod, då han trodde sig kunna flyga upp till gudarna med sin fåle Pegasus, Bellerofon störtade men Pegasus steg och har aldrig siktats igen.

Nu står vi vid en skamfilad entré vid foten av berget där Chimeran blev nedtryckt, tur man inte gör sådana tripper ensam, för då hade jag nog vänt om igen. Herrarna som satt i skuggan bland tallarna tittade på oss så undrande att jag började fundera på om detta var en bruklig utflykt eller om vi var de första på tio år. Men det var nog deras sätt att välkomna för vi mötte spridda folk här och var som försökte muntra upp varandra. Sträckan upp till platsen på berget var ca; 800m, 800m trappor, trappor höga, sneda, hala, vingliga och varma, brännande heta. Frustande, törstande och längtande kom vi slutligen till måls ände, det BRINNANDE berget ett kanske 20-tal små eldar spridda över ett kalt berg.

Man tänker sig då små sprickor i berget där Chimerans andedräkt sipprar ut, den tilltagande skymningen och platsens lugn gjorde att den egna andhämtningen inte brann som Chimerans längre. Man kunde börja njuta av upplevelsen. Där var några andra människor en liten grupp hade korv med sig och grillade den över Chimerans andedräkt, den måtte smakat lite svavel, men alla talade lågmält och mörkret förde med sig svalka och platsen var magisk. Där fanns också en del murverk kvar efter ett tempel till Hefaistos ära, den fule och halte smedguden med trollerigåvor som var make till den undersköna Afrodite. Templet utgjorde en bra plats att spana från och var man inte höjdrädd så satt man fint i fönstergluggarna med stupet bakom sig.

Från totalt havererad till ganska svalt bekväm, tog en stund men kom med skymningen

Och vad hände precis nu, alltså exakt precis nu, på NCSI på tv:n min som fladdrar på, jo de steg ombord på ett skepp vid namn Chimera, ett övergivet krigsfartyg, sammanträffanden är alltid kul.

Nedan textremsa från TV;n min den 4/4-2013

Så var det dags att tända de välberesta svenska ficklamporna (kanske därför gubbarna spanade lite surt på oss, alla brukar nog köpa ficklampor av dem) och börja nedstigningen från Chimerans berg.

Hur jag än önskar Chimeran att få slippa ut ur sitt bergafängelse så är jag glad att det inte skedde denna kväll, hon hade fångat in en stapplande, vinglande Frugnu på 2 röda. Men den absoluta lättheten i att ta sig nedför och nöjet av att möta, med glada tillrop om att det är mödan värt, det fåtal frustande med väsande andning på uppväg och inte minst det förtjusande barnsliga nöjet i att lysa sig fram i svartet med en ficklampa gjorde nedfärden till en lek. Att gubbarna vid botten vaknat till liv och sålde oss varsin smaskig isglass som segertrofé fullbordade trippen.

I den nutida kulturen vimlar det av Chimeror i Tv-spel, filmer, serier, fantasy böcker osv. Som exempel nämns en Chimera i Harry Potter boken.  "Fantastic Beasts and Where to Find Them" den beskrivs med lejon huvud, get kropp och draksvans. Ministeriet för magi klassificerar dem som XXXXX (väldigt farliga). Där sägs att Bellerofon (inte nämnd vid namn) var den enda som någonsin lyckades döda en Chimera.

Chimera som en barnkarusell av kanadensiskan Jill Johansen konstnär och serietecknare

Sen var det bara att ta sig hemåt de 40 km genom den becksvarta Turkiska natten efter en dag så fylld av upplevelser och vackra ting att den kommer att finnas med mig för alltid. Detta var vår första utflykt från den vanliga charterorten Kemer. Men det gällde att smälta den snabbt för till morgonen ska den lilla bilen ge sig av igen och nu sträcker sig färden längre bort i Lykien……….

 

Lite extra om myten

Denna myt som Homeros har återgivit har berättats i tusentals år i Anatolien. Enligt myten kommer de eviga lågorna från Chimeras mun. Så för att fira Bellerofons seger arrangerade Olympos folk en tävling. Atleterna tände sina facklor i Chimeras heliga lågor och sprang ner till byns city. Detta är de första olympiska spelen i Anatolia, med tiden lades många olika grenar till den ursprungliga. Den olympiska facklan av idag är en symbol för Chimerans eviga låga.

 eller om man är mer vetenskapligt lagd

 

fast det krävs att man tror lite grann på tomten

och då kommer vi osökt in på nästa dags resemål TOMTEN!!!