Reseberättelse Myra Lykien Turkiet Del 3
Reseberättelse Myra, Lykien, Turkiet Del 3
Vi lär oss om tomten i hans hemort!
Kvällen på monstrets berg var sen, hård, ansträngande och kändes i kroppen när klockan åter ringde oss upp ur drömmarna tidigt på morgonen. Men vi lastade med oss vatten, iskaffe, frukt samt allt som krävs för badning. Allt redan i ottan för att hinna en bit påväg innan den dallrande hettan slog till. Vi skulle ta oss ungefär tio mil upp och nedför Taurusbergen gick färden åtskilliga gånger, förbi enorma grönsaksodlingar på varenda lite bit plattland de kunnat finna. Inte undra på att vi har serverats så fantastisk fräsch vegetarisk mat på vår resa. I denna del av Turkiet är det lätt att vara vegetarian.
Lite odlingar från bilfönstret i susande fart
Första riktiga stoppet skulle bli nuvarande Demre, vad som i antiken kallades Myra. Men utsikter och stretching, frukost och rökpauser (ja det var på den tiden) sinkade oss. Så när vi trixade oss in i Demre stod solen redan högt, fast vi var bland de första som steg in genom grindarna till Nikolaus av Myra eller Nikolaus undergöraren St. Nicholas och hans kyrka som är byggd efter hans död men till hans ära.
St.Nicholas var en populär biskop i Myra under 300-talet e.Kr. Han föddes i Patara någon gång mellan 260-280 och blev berömd för sin vänlighet. Hans föräldrar dog i pesten och lämnade honom som en ung rik man. Många uppgifter om hans liv är nog senare uppdiktningar. Legenden berättar att han som spädbarn avstod från att dia sin mor på onsdagar och fredagar, och att han föddes med en helgonlik personlighet som präglades av en vilja till avskildhet och tystnad. Men säkert är det att han funnits och att han var en givmild själ som gav till de fattiga.
Tolkning av kristna bilder är nog någon annans avdelning
Framför allt blev St. Nicholas känd för sin givmildhet, och han vinnlade sig om att inte framhålla sig själv som givaren. När hans föräldrar hade dött skänkte han bort hela sitt arv till de fattiga, och han räddade tre döttrar till en skuldsatt man från att prostitueras genom att i tre nätter i rad kasta in en väska med guld till dem. Eller som det berättas på annat ställe, han droppar säckar med mynt ned i skorstenen åt fattiga flickor så att de skulle kunna gifta sig och inte sluta som prostituerade. Denna berättelsen ligger som grund för dagens Sinterklaas, Sancta Claus alltså rent ut Jultomten. Synd att jag inte längre får tro att hela tomten ålar sig ned genom pipan. Men det var hans snälla och givmilda natur som gav oss ett arv i form av vår tomte.
Nikolaus är omtalad för att ha utfört många mirakler under sitt liv. Mest omtalat är att han med sina böner sades hjälpa skepp i storm. Det sades också att han kunde befinna sig på flera platser samtidigt.
Det var svårt att få med någon bild av kyrkan, som vr utgrävd och man fick gå ned i den så från utsidan fanns inga perspektiv till några fotografiska skönheter.
Efter St. Nicholas dött i Myra den 6 december 343 blev Myra ett viktigt pilgrimscenter och St. Nicholas kyrka byggdes, den kom sen att byggas om i oändligheten, men en del vackra detaljer har blivit bevarade länge. Han begravdes först i Myra men hans reliker fördes senare till Bari i Italien och där är de kvar, från hans reliker lär det komma en helig olja som benämns Manna di San Nicola och naturligtvis har den undergörande krafter.
Han hedrades först och hyllades mest i Grekland men hans person blev vida spridd av grekiska prinsessor som gifte sig i spridda delar av europa och tog St. Nicholas med sig på färden. Han är Greklands, Serbiens, Makedoniens och Rysslands skyddshelgon.
Som biskop avbildas han med tre jungfrur eller tre påsar med guld.
Barn, sjömän, fiskare, köpmän, falskeligen anklagade personer, prostituerade, ångerfulla tjuvar, apotekare, bågskyttar och pantbanker är alla extra beskyddade av St. Nicholas.
Kyrkan i sig har väldigt fina fresker som jag inte ger mig på att tolka samt stora ytor av väldigt fina mosaikgolv. Man kände sig som en skurk när man beträdde dem, men tydligen så blev de besparade folks tramp i ett bestämt schema så man fick bara se vissa delar och de andra var täckta och skyddade.
Månne var de kortspelare, men golven var sannerligen utsökta, färg och komposition i harmoni trots bitarnas något "barnsliga" tillkapningar.
Nu ville Tomten ta så mycket plats att resten av Myra får anstå till nästa gång……
På kyrkan innergård låg material så man kan tro att det borde gå att bygga en hel kyrka till, arbetet med återställandet av kyrkan pågår.
Vissa av bilderna är levande med barn som vilar på kolonner och inget är bakom lås och bom. Efter fyra dagar på museum med montrar och glas uppskattar jag ännu mer den Turkiska frikostigheten med kulturskatterna. Fast baksidan är ju att de inte kommer att vara för evigt.
Vid entren till denna sevärdhet hade de ett riktigt bra urval av böcker om Turkiets resmål.