01.04.2013 16:34

Utflykt från en vanlig turistort!

Alla bilder tagna av Kajsa S eller Nina H Juni 2012

Charterresans mål var valt med största omsorg och inläsning på området hade skett och utflyktplanerna var i princip utstakade. Kemer i Turkiet var resans mål och man kan vara nöjd med att bara stanna på platsen och njuta av utsikten mot Taurusbergen från stranden.

Ta en promenad på stora gågatan, shoppa billiga saker och äta otroligt god mat. Men man kan också ge sig iväg och söka upp de gamla antika lämningarna som provinsen Lykien är helt överfullt av.

Vi reste med Turkietresor och man kom fram mitt i natten och trots trötthet lyckades vi beställa både aircondition, safetybox och kylskåp av den ensamma äldre mannen i receptionen med den långa kön av förundrade svenskar. Väskorna transporteras upp till rummet och YES vi är äntligen vid sängen och den väntande sömnen, men bara en sak till först.

-Miss, miss (dunk, dunk). och dörren öppnas av en ung grabb med kylskåp på axeln!

Vi hade beställt rum med frukost och på morgonen intog vi utomhus en underbar buffé frukost och begav oss på jakt efter badskor. Denna första dag skulle tillbringas på stranden eller snarare i havet för värmen var osannolik såhär i början på juni 2012.

Detta är mitt resesällskap med sina nyinköpta badskor, jag hoppas att hon en dag kommer att göra ett eller annat inlägg på bloggen om musik eller teater under antiken eller renässansen.

Morgon nr 2 hade vi beställt en bil, den skulle hämtas upp vid ett hotell i en annan del av byn. Vi tog taxi dit och fick sen vackert sitta vid grinden till detta lyxhotell, som den fattiga kusinen från landet och vänta på att bilen skulle bli utkörd. Sen var det bara att ge sig av ut och upp i Taurusbergen. Målet för dagen var Olympos och området där omkring en liten nätt sträcka av knappt 40km med inte alltför svår terräng om än mycket upp och ned, samt att det krävs en icke höjdrädd chaufför :) . Sista biten ned på den smala grusvägen som ledde till parkeringen vid Olympos passerar man vad som skulle kunna vara paradiset för backpackers med diverse udda boenden såsom trädkojor mm. Restauranger barer och glassstånd, jag skulle gärna återvända och bo där ett par nätter för att riktigt hinna utforska området. Vi laddade med lite dricka och begav oss in i det arkeologiska området. Det kostar en liten peng att komma in och är öppet mellan ca; 8-17. Här har man nu tillgång till hela området och en alldeles fantastiskt vacker strand. Så man kan bada och växla med en tur bland de antika lämningarna, uppe på en höjd finns en liten familjeägd servering med dricka och enkel mat i skuggan. En kvarts promenad efter stranden så kommer man bort till den charmiga byn Cerali där det finns fler restauranger.

Nu backar vi lite, bara några meter efter entrén hamnar man i en annan värld! Från den trånga gatan med alla sina stånd och lockande färggranna attribut ut i den antika stillheten med nästan enbart naturliga inslag.

Murverk som minner om den gamla bebyggelsen och framför sig anar man den annalkande stranden, när man vandrar längs den gamla hamngatan vid "floden" som kommer ned från berget. 

Sen kommer man ut på en strand med de sedvanliga små hårda stenarna (badskorna är en välsignelse) och man är i paradiset. Inte en solstol inte en coca-cola skylt inte en byggnad, bara lugn och otroligt vacker omgivning med ett hav så inbjudande. Havet är också räddningen undan den brännande solen, men med hatten på kan man ligga där och guppa med blicken mot land med blommor, grottor, berg och romerska portaler.

På land kom vi överens om att maxtiden var tre spår i lurarna, sen var det dags igen, antingen för bad eller antik rundtur för nu hade kvicksilvret passerat 30 graders strecket. Valde man rundturen kunde man dessutom svalka sig i det svinkalla (kanske 20 grader, men kontrasten) vattnet i bäcken från bergen.

Stranden är en av ett flertal stränder som är skyddade pga att de är hemvist åt den hotade falska karettsköldpaddan. Därför är den bara öppen på dagtid och ingen bebyggelse får förekomma och man kan bara tacka den däringa sköldpaddan för att dessa underbara rofyllda platser får lov att finnas kvar. Att den sen hyser lämningarna av en av den romerska provinsen Lykiens stora städer är ju bara underbart. Olympos tillhörde den Lykiska ligan under perioder, stundtals var de visserligen beskyllda för sjöröveri och uteslöts från gemenskapen. Men en viktig stad var det i sina glans dagar.

Delar av golvet i "mosaik huset" troligen från 500-talet e.Kr. och ännu äldre vattenkanaler. Längs vattenkanaler och stigar in i buschen sammanväxta med naturen finner man de mest utsökta gravar, husdelar, stadsmur och delar av de romerska baden.

 

Entren till teatern hade kvar en del av sin pampighet men bänkarna var redigt skamfilade, men jag hade gärna sett en riktig grekisk tragedi där i skuggan. Men jag fick nöja mig med att bli förärad en kortare sång av mitt resesällskap.

Läser man ovanstående får man en massa fakta om graven nedan som tillhörde familjen Aurelius Artemias. Faktiskt så är platsen berikad med ganska många informationstavlor, fast man kan ju alltid önska fler. När jag tar kort på infotavlor "kommer jag osökt"  att tänka på en 15 åring som beskrev hur de tog kort på tavlan i skolan för att slippa anteckna

.       

Med ett grodmöte mitt i "floden" lämnar vi denna badantika plats och ännu är det inte ens eftermiddag och med oss har vi en förmiddag som fyllt vårt inre bildminne med så vackra vyer och ting, att vi dessutom snorklat förbi en och annan fisk skadar ju inte. Grodan gav oss dessutom svar på förmiddagens underliga ljud.

Fyra drickor och fjorton glassar senare :) har bilen i öppet läge svalnat  så att man kan sätta ändan på sätet och hålla i ratten och färden bär vidare upp i berget och ned igen i nästa vik mot lunch och kraftsamlande inför nya upptäckter!

Mer om detta i del 2, då vi med ficklamporna tar oss nedför ett berg.