Försokrat som var samtida med Sokrates
Anaxagoras får fungera som förbindelsen mellan Miletos och Aten
Anaxagóras föddes 500/488 i Klazomenai (kuststad i västra Turkiet i nuvarande provinsen Izmir) och dog i exil i Lampsakos (i dag Lampseki, Turkiet) 428 f.Kr. Han var en grekisk försokratiker, trots att han till viss del var samtida med den store, atenaren Sokrates (469 - 399 f.Kr.).
Anaxagoras hade studerat Anaximenes(den sist beskrivna i förra avdelningen, han med luft som urämne och intresse för väderfenomen, han var ju i sin tur elev till Anaximandros) läror i Miletos och reste sen vidare till Aten 464 f.Kr. Där umgicks han med bland andra Perikles och Euripides.
Anaximandros, Anaximenes och Anaxagoras nu börjar det bli svettigt med namnen, jag får nu tänka mig dem utan ANAX så blir det lättare att hålla dem isär. Anax var en jätte i den grekiska mytologin. Han var son till Gaia (Jorden), och hörde till giganterna som kom från Lydien i Anatolien. Anax kan också vara ett trollsländesläkte, men det var väl troligen inte det deras föräldrar associerade till.
Perikles (495 - 429 f.Kr.) var en atensk politiker som kom från en aristokratisk familj,
men han var ledare för folkpartiet och ledde Aten under 15 gyllene år som har gett
oss de mest synbara bevisen på antiken som syns i Aten idag, byggnaderna på Akropolis.
Han är en spännande man som nog borde få en alldeles egen liten sida.
Euripides (ca; 480 – 406 f.Kr.) var en framstående tragediförfattare,
hans pjäser sätts upp än idag och av de 18 bevarade finns ett flertal i svensk översättning.
Hans dramer handlar om moraliska problem och värderingar. De nyskapande ideérna med
fokus på människan och hennes kamp för ett bra liv som Euripides tillfogade till teatern syns det ännu
spår av i den europeiska teatervärlden. Det nya var att gudarnas roll minimerades och människan stod
för sina egna värderingar. Han skapade en trend som 2500 år senare fortfarande kan ses i all psykologiserande dramatik.
Anaxagoras gjorde som filosofer brukar göra han grundade en skola som han bedrev undervisning i under trettio år. Han blev vid ett tillfälle bedömd som kättare och dömd till döden för sina läror men räddades av Perikles som omvandlade straffet till utvisning han dog i exilen. Orsaken till utvisningen var att han ansåg att stjärnorna, solen, månen och jorden var gjorda av samma material och att solen var en varm glödande kropp. Han hade uttalat sin teori om att solen skulle vara ett enormt glödande stenklot, det var detta som inte de styrande atenarna mottog så väl utan han dömdes som kättare. Han var här en sanning på spåren som då ansågs som irrläror. Exilen tillbringades i Lampsakos och där levde han som forskare och undervisade nya elever i sina irrläror under resten av sitt liv.
Anaxagoras skrev åtminstone en bok Peri Fyseos vari man kan läsa om hur han trodde världen var uppbyggd. Enkla saker som han kallade frön eller spermata fanns i oändligt antal och av dessa var allting uppbyggt och han ansåg att ingenting kan uppkomma ur intet. Hans teori var alltså att det fanns oändligt små och oändligt många "materiefrön". Odelbara, naturligtvis, och med helt olika egenskaper, de olika material som existerar består av olika höga koncentrationer av de varierande olika fröna, detta resulterar i en oändlig mängd möjliga material. Detta ligger inte alltför långt ifrån verkligheten, om man tittar på dagens molekyl-, och atomlära. Ett Anaxagoras uttryck är att ”Allt är i allt” med detta menar han att allt som ska bli något har dessa beståndsdelar av frön eller spermata inom sig. Till skillnad från de tre försokratiker vi läst om innan som sökte ett urämne trodde Anaxagoras att det fanns ett oändligt antal urämnen.
Anaxagoras Fresk i nationella universitetet i Aten
Anaxagoras hade vetenskapliga tankar runt termodynamik och rörelselära trots att han alltså levde kring 2 000 år före Newton. Han insåg till exempel att för att en rörelse ska uppkomma hos ett objekt, så måste det till en yttre kraft (nous = sinne)som påverkar det. För honom var jorden en platt skiva (tänkte de sig att man kunde använda dess ytterkant som ättestupa, hmm) Han hade också många vetenskapliga förklaringar av fenomen som solförmörkelse, regnbågen och alltings uppbyggelse, här kan man tro att han startade sitt intresse efter studierna hos Anaximenes, som intresserade sig för väderfenomen.
Enligt Diogenes Laertius (grekisk filosofhistoriker från ca; 200 e.Kr., fakta i förra avsnittet om försokraterna) var han den förste som satte sinnet före tingen. Anaxagoras menade att allting fanns, men var i kaos och när nous, sinnet, kom in i kaos blev det ordning. Platon och Aristoteles högaktade Anaxagoras då han var den förste som använde förnuftet som ursprung till allt; även om de var besvikna över att han inte drog det till sin spets.
Så länge har vi grunnat över Anaxagoras – förnuft och Euripides – psyke.
I nästa del går vi vidare
” Från försokrater till den äkta varan Sokrates”
Extra, extra Riktigt trevlig engelsman att lyssna till, här länkat till avsnittet om Anaxagoras, men det finns fler spännande filurer att lyssna om.
www.historyofphilosophy.net/anaxagoras