Filosofins föregångare
Miletos naturfilosofer de så kallade försokratikerna.
Till de första naturfilosoferna räknar man Thales, Anaximandros och Anaximenes. När och var de verkade och varför deras tankar blev heta i just denna miljö och vid denna tid ska jag försöka besvara.
Naturfilosofer är ett samlande namn på de filosofer som verkade före Sokrates, de kan också kallas för försokratikerna. De som nu ska behandlas är de Joniska tänkarna och Thales anses vara den förste av dem alla och han gav upphov till en fin tradition med filosofer ifrån Mindre Asien och närmare bestämt från orten Miletos.
Miletos marknadsport på Pergamonmuseet i Berlin är grymt stor och vill inte få plats i bild, men en detalj kan ni få se på en otroligt arbetad "PORT"
Detta var den grekiska världens viktigaste handelsstad under 600 & 500-talen f.Kr. Milesierna konkurrerade ut fenicierna från handeln runt stora delar av medelhavet. De första grekiska mynten slogs i Miletos och denna företeelse var grogrund till många abstrakta tankar och förutsatte en ny form av föreställningsförmåga hos människorna. Det är denna förmåga till abstraktion som är naturfilosofernas stora tillskott inom filosofin. Miletos urbana miljö med sin livliga handel var en kulturell smältdegel med influenser som strömmade in från en vid omkrets. Staden var vid denna tid en oligarki med tre starka grupperingar, den jordägande aristokratin, de rika handelshusen och hantverkarna. Det var en orolig tid de levde i och man formulerade nu lagarna i skrift. De nya fonetiska alfabeten började sin utbredning i de joniska områdena och den prosaiska användningen av skriften hade sin utgångspunkt härifrån, man gjorde också substantiv av adjektiv vilket gav språket ord för upplevelser. Man var medveten om hur olika man uppfattade olika ting på olika platser och man började undersöka och filosofera om vad som var det bestående. Människorna styrdes av lagar, kunde det vara så att detta gällde även naturen. Var skiftningarna inte helt planlösa utan fanns det ett mönster och ett system i naturens skiftningar. Att Miletos fostrade så många filosofer har nog med den livliga handeln och den mångkulturella miljön att göra i mötet mellan de många kulturerna och pengarnas abstrakta värde sattes de filosofiska tankegångarna i rörelse. Filosoferna i Miletos gick från att ha beskrivit saker till att förklara deras natur.
Gemensamt för de tre är att de var hylozoister, detta innebar att de tänkte sig att materien på något vis var levande, att alla ting hade en egen inneboende kraft. De stod med ett ben i den mytiska världen och det andra förankrat i de vetenskapliga teorierna. Så i ljuset av detta ska Thales berömda yttrande ses ”allting är fullt av gudar”. Man kan säga att de var kosmologer och i sitt tänkande ville de konstatera vad som var urämnet och hur världsaltet var strukturerat. Vad som var den fundamentala principen?
En viktig person i sammanhanget var Diogenes Laertios , en grekisk filosofihistoriker från tiden kring 200 e.Kr. En enda bevarade skrift finns av Diogenes Laertios, det är en bok i 10 band med namnet Om kända filosofers liv och tankar. Verket är helt ovärderligt som källa, eftersom Diogenes citerar ur flera kända filosofers inte längre bevarade verk. Han berättar också om de olika biografier som finns om dem som är komna från andra källor som idag gått förlorade. Detta fick Michel de Montaigne att säga; att istället för en Laertios skulle det ha funnits ett dussin. Denne Montaigne är inte min favorit, men i detta fall skulle jag önskat att han haft rätt. Kunde man fått tio gånger så mycket fakta hade det varit ”a piece of cake” att urskilja fantasierna.
Det var nämligen så att Diogenes tämligen urskillningslöst återger allt han hört sägas och läst om de filosof er han omtalar– han är väl inte totalt utan kritik, men man får inte ta allt för en sanning, långt därifrån. Fördelen är att en mer selektiv författare en som bara velat ha den absoluta sanningen, han hade säker utlämnat många detaljer som varit viktiga. Ibland förstår man dock att han sitter med näsan i de andras böcker och citerar direkt ifrån dem. Men det är även intressant att få se vilka olika osakligheter som spreds i antiken om de berömda personerna.
''Lives and Opinions of Eminent Philosophers'' is a biography of the Greek philosophers by Diogenes Laërtius. Cover from year 1594.
THALES
Thales; föddes någon gång mellan 625 & 585 f.Kr. i Miletos, död cirka 545 f.Kr. Han var en grekisk försokratisk filosof, allmänt benämns han som den förste filosofen. Han levde och verkade i Miletos. Han var en av Greklands sju vise. Han är den som först betonar verklighetens karaktär som enhetlig och försöker ange ett ämne, varav allt i grunden består. Detta urämne, i Thales fall vatten, var inte tänkt som en gud utan ett rent materiellt ämne. Vatten som urämne hade många fördelar; smaklöst, luktfritt, färglöst, genomskinligt men på samma gång är det mottagligt för färg och smak samtidigt som det anpassar sig i form och konsistens. Med sin stora förmåga till förändring hade det goda egenskaper som urämne. Världen har härmed sitt upphov i ett ämne som är befintligt i världen. Men för att kunna föreställa sig att allt egentligen är vatten så krävs det en exceptionell abstraktionsförmåga. Det vi ser runt oss kännetecknas av mångfald och då är det svårt att ta till sig att allt skulle vara vatten.
Thales of Miletus, from Diogenes Laertius' Lives, 1761, France
Diogenes om Thales; Han berättar att Thales var den förste som bevisade att människans själ är odödlig, fastän han medger att Aristoteles menade att han sagt att även livlösa ting har en själ (här ser vi då att han tar en mening ur sammanhanget, det var ju inte helt oviktigt att han Thales ansåg att även livlösa ting hade själ) Enligt Diogenes beräknade Thales solens storlek till 720 gånger större än månen, bestämde att månaden har trettio dagar och beräknade årets dagar till 365. Thales dog när han satt och tittade på en gymnastik övning, utmattad av hetta, ålderdom och törst, detta berättar Diogenes.
Greklands sju vise, levde 620 f.Kr. - 550 f.Kr. och var kända för sin visdom, och deras visdomsord fanns att läsa hos oraklet i Delfi. Det går att hitta 17 personer som kan ha varit de sju visa, här är man alltså inte ense om vilka de var men i Platon dialog omnämns de såhär;
"Att vara spartansk är i mycket högre grad att älska vishet än att älska gymnastik, det finns det människor både nu och i det förgångna som har fattat: de vet att det bara är en grundligt bildad person som kan uttala sådana korta sentenser. Till dessa människor hörde Thales från Miletos, Pittakos från Mytilene, Bias från Priene, vår egen Solon, Kleobulos från Lindos och Myson från Chenai, och som den sjunde nämndes spartanen Chilon. Alla dessa var anhängare, beundrare och lärjungar, till spartanernas bildning, och att deras vishet var av det här slaget framgår av de minnesvärda korta sentenser som var och en av dem uttalat. De samlades också i Apollons tempel i Delfi och offrade där sin visdoms främsta frukter genom att skriva Känn dig själv och Inget i övermått, satser som är i var mans mun."
ANAXIMANDROS
Anaximandros; Levde ungefär 600-546 f.Kr. i Miletos och ska enligt några källor ha varit yngre vän eller lärjunge till Thales. Han hävdade om urämnet att det var materiellt men saknade bestämd form en kvalitetslös och oförgänglig materia, något som är allt och ingenting samtidigt.. Detta kallade han det gränslösa ”to apeiron”. Osäkert vad han menade med detta gränslösa men klart är att han ansåg det evigt, odödligt, detta gör att det också framstår som gudomligt. Han antog att världen från början varit en blandning av alla motsatser, men sen börjar vått och torrt, kallt och varmt att skilja sig åt. Genom processen bildas en ring av eld runt jorden som sen skiljs av och innesluts i ringar som bildar sol, måne och stjärnor. Så ur kaos bildas ett strukturerat matematiskt kosmos uppbyggt av koncentriska cirklar med vars hjälp solen cirklar runt jorden. Jorden anser han är en cylinder med lika långt avstånd till allt så det har ingen anledning att förflytta sig. Han är också den som antyder den biologiska utvecklingen som en form av spontan uralstring. Detta alstringsfenomen sker i strandkanten där det grunda vattnet är varmt. De första varelserna är en förening av vatten och jord och föds ur havet. Havet är alla levande varelsers ursprung. Han är mest känd som den förste att påstå att jorden inte hölls uppe av något alls, utan att det är en cylinder som svävar i tomrummet.
Anaximandros i Rafaels version från min älskade målning Skolan i Athen från Vatikanmuseet
Det allra tidigaste bevarade filosofiska citatet härstammar från Anaximandros. Finns i Simplikios kommentarer till Aristoteles Physica:
”Varifrån de uppkommer, däri förgås de enligt skyldighet: ty de måste straffas och göra bot mot varandra för sin orättfärdighet enligt tidens ordning.”
ANAXIMENES
Anaximenes; Född var han sådär ungefär 585 och död 525 f.Kr. han som de andra verkade i Miletos. Han var av allt att döma första generationen efter Thales och Anaximandros elev, en god sådan som utvecklade lärarens läror. Hans urämne var luft. Luft är osynligare än vatten men också detta ett föränderligt ämne. Förtätas luften, menade han, bildas vatten och jord; förtunnas den blir den eld. Luft kan alltså förvandlas till vatten, eld och materia genom kondensation eller upplösande. Luften är evig (också den alltså gudomlig) och världen är luft i rörelse. Själen är som luft som håller samman våra kroppar och på motsvarande sätt hålls hela världen ihop av luft. Man skulle kunna se det som att Anaximenes var en tidig atomfysiker, hans filosofi visar att han insåg att hela mikrokosmos bestod av ett och samma stoff – det som vi nu vet är protoner, neutroner och elektroner. Vad som skilde var i vilket tillstånd de befann sig i eller som Anaximenes uttryckte det, hur pass mycket de var hoptryckta eller särdragna. Att Anaximenes skulle ha sagt och menat att allting är uppbyggt av luft är en ganska nutida tolkning som kan ses som ett nedvärderande av hans begreppsvärld. I många källor står det i stället för luft, att det var kosmisk andning. Luft var sen tidigare ett viktigt ämne, ett livgivande ämne och det som avslutar livet vid sista andetaget. Det grekiska ordet för själ, ”psyche” och det latinska ”anima” betyder också andedräkt. Anaximenes jord var formad som ett bord som med sin avlånga form vilar på luften. Solen en klippa ”större än Peloponnesos” stjärnorna och månen kretsar runt jorden. Månen alstrar inget eget ljus utan får det från solen. I övrigt visade han stort intresse för olika former av väderfenomen.
Anaximenes
Ett citat från Anaximenes: "- Vad om himlen faller ned".
Slutsats; För de tidiga naturfilosoferna kan man se tre huvudprinciper;
1;a Världen har uppstått av en kraft som fortfarande är verksam och som människan kan uppfatta i sin omgivning.
2;a Skapelsen är inte en plötslig process utan den är kontinuerligt fortgående.
3;e Naturen är i sin helhet levande, både den organiska och den oorganiska materien.
Det var inte vars och ens lilla bit av sanningen som var viktig. Utan det var resonemanget och argumentationerna som fördes under lång tid och över stort avstånd som förde utvecklingen och kunskaperna framåt mot nya mål. Miletos som låg i dagens Turkiet, var ett kulturellt mångfaldscenter, det var den perfekta platsen för att ta emot och föra vidare sina kunskaper. Man utvecklade också skriften så att kunskaperna blev mer ordagrant bevarade till nästkommande generationers vidare utveckling av dem. Detta var historian om de tre försokratikerna från Miletos, de som bildar en del av bakgrunden till vår tids filosofi. Men de var och förblir naturfilosofer.