Del 2 Hur kan vi nå dem?
Källmaterial med etruskiska rötter.
Med alla källor oavsett ämne är det viktigt att se de individuella föremålen i en vidare bemärkelse. Att de flesta fynden tillhörde den aristokratiska eliten är viktigt att ha i minnet, speciellt i Etrurien eftersom vi till största del rör oss bland de ”döda” i gravarna. Med sig i graven hade man bara väl uttänkta attribut och inte såg det ut som i en levande miljö med saker lite huxflux. Hur såg samhället ut när sakerna tillverkades, vem var beställaren, vad hade beställaren för ställning i samhället, vem skulle gynnas, blidkas, äras, höjas, misskrediteras osv. Vad var tingets syfte, propaganda, information, status m.m. När är det gjort och vad var modernt just då, vad var man influerad av och vad var genuint inhemskt och när blir det som börjar som en influens accepterat som inhemskt. Vid skrift måste man också lägga till, vem kopierade och vilka kopierade därefter kopisten och vem tolkade texten och i hur många led tolkades den och vilka var deras uppsåt,vad hade de för kompetens och bakgrund. Så fort något är kopierat blir det genast till en osäkerhet och trovärdigheten blir ifrågasatt, när det nu gäller etruskerna får vi stå ut med detta väldigt ofta.
Begravningsurna i alabaster 200-100 f.Kr. från Chiuso Inskriptionen på kanten av divanen lyder Vel Umrana son till Arnth
Baksidan av en bronsspegel med namninskrifter
Som källmaterial brukar text vara helt oöverträffat.Tyvärr så har alla de texter där etruskerna berättar om sitt ursprung med sina egna ord försvunnit eller möjligen rensats ut (kan tänka mig att de när romariket skulle kristnas sågs som ett hot med sin uppenbarade religion som dessutom var boklig). Det är ett faktum att etrusker skrev både historiska och religiösa verk på både etruskiska samt latin, men de är alla borta. Genom senare latinska författares anspelningar på dessa böcker så vet vi att texterna har existerat. Ytterligare ett stort verk som hade gett oss ovärderliga fakta om Etruskerna, är kejsaren Claudius 20 volymer om Etruskernas historia. Hans första fru Urganilla var etruskiska, så han var ju försedd med ovärderlig fakta. Men också den är borta helt och hållet.
Det arkaiska alfabetet användes av etruskerna mellan 700-300-talet f.Kr. innan etruskerna blev en del av det romerska riket. Den senare alfabets varianten brukades t.o.m första århundradet e.Kr. med en allt mer vikande frekvens eftersom det kvickt blev ersatt av latinet och när första århundradet var slut så var det även över för etruskiskan.
Nu sitter vi här med mycket skrala förstahandsuppgifter och romerska/grekiska texter som alltid måste granskas utifrån den aktuella stämningen mellan rikena. Etruskisk skrift finns från 700-talet och är uppbyggt av det grekiska alfabetet (romarna fick sitt alfabet och alltså bakgrunden till vårt eget från etruskerna). Så man kan ljuda/läsa orden men inte alltid förstå dem, många av orden har man löst genom jämförande studier av liknande kulturkretsar i andra områden. På detta sätt får man enklare ett begrepp om språkets struktur och syntax. Behjälpligt var också att det fanns ett par bilinguer (skrivna texter på två olika språk, etruskiska/finiciska t.ex.), inte exakta kopior av varandra men med samma innehåll. Språket klassas som ett isolat (inget släktskap med omkringliggande folks språk eller andra språk heller för den delen) och dess grammatiska uppbyggnad och det kvantitativt lilla ordförråd vi hitintills hittat gör det till en utmaning för filologerna att tolka. En svensk professor O.A. Danielsson har betytt mycket i detta tolkningsarbete då han i slutet av 1800 talet reste runt i ett år och skapade exakta kopior av etruskisk text, många av dessa textrader hade nog annars varit förlorade för oss idag. Bevarat finns kortare inskrifter på grav och votivgåvor, men fyra längre texter har man funnit. ”Liber linteus” eller Zagrebbindan som den också kallas, den har en helt unik historia.
En liten del av Zagreb lindan
Hur den blev till bandage åt en mumie i Egypten vet man inte, men slutligen hamnade den på museum (alltså hela mumien) i Zagreb och man upptäckte där den etruskiska skriften på mumiens bandage. Denna långa religiösa text består av ca:1300 ord men bara 500 unika resten är upprepningar. Själv har jag fastnat fören annan text den som innehåller den brontoscopiska (åsk) kalendern. Ligger delar av den översatt på bloggens startsida. Antagligen är det en del av profeten Tages långa diktat och en del i boken om omen som ingick i ”Etruscan disciplina”. Den finns inte till någon del kvar på etruskiska, men i latinska och grekiska avskrifter, av dessa är av stor tillförlitlighet, på detta sätt finns den bevarad, men gav då naturligtvis inte någon hjälp att tyda språket. Till latin har vi den ifrån Figulus Nigidius (född ca:100 f.Kr. troligen i Perusia) han var en romersk politiker med etruskiska rötter. Bland alla åskförebådanden kan man utläsa saker om sociala, religiösa, lantbruks och medicinska förhållandena samt en del om kvinnornas ställning i det etruskiska samhället. Så det som från början bara ser ut som upprepningar innehåller mycket sociala fakta. Böcker kan man se i etruskiska skulpturer som hopvikt tyg som bildar en bok.
Hur man upptäckte den etruskiska skriften som mumien var lindad med.
1848 sa en av låg rang kroatisk ämbetsman Mihajlo Baric upp sin post och gav sig av på en resa till ett flertal länder. I Egypten besökte han Alexandria och köpte sig en sarkofag med en kvinnlig mumie som en sovenir att ta med hem som minne av sin stora resa. Baric visade upp sin mumie i hemmet stående upprätt i ett hörn av vardagsrummet. Vid något tillfälle tog han av linnebindan och visade dem istället separat i en glasmonter. Där stod sen mumien tills han dog 1859 och hans bror Ilija ärvde den. Han var präst och hade inget intresse för mumien, så den donerades 1867 till Kroatiens statliga institut i Zagreb, det som idag är Arkeologiska museet i Zagreb. Deras katalog beskrev då föremålet som följer;
"Mumie av en ung kvinna (med omslaget avtaget) stående i en glas bur och stödd av ett järnstag. En annan glasbox innehåller mumiens bandage vilka är fullständigt täckta med skrift av ett okänt hittills inte dechiffrerat språk, denna representerar en slående skatt för National Museet."
Mumien undersöktes samma år av en Tysk egyptolog Heinrich Brugsch, som noterade texten, men trodde utan vidare koll att det var egyptiska hieroglyfer. 1877 under ett samtal med en annan forskare om runor dök mumien upp i hans minne och en ny undersökning denna gång av texten gjordes och de konstatera att den inte var egyptisk. De insåg att den kanske var viktig men ansåg det vara en arabisk översättning av den egyptiska dödsboken.
1891 transporterades lindan till Wien för en noggrann undersökning av Jacob Krall en expert på koptiska språk, han förväntade sig att det skulle vara koptiska, lybiska eller Carianska. Han blev den som identifierade språket som etruskiska och fick ihop hur de skulle vara sammansatta och att det faktiskt var ett manuskript.
Denna historia tycker jag inger hopp om att det någonstans kan finnas mer etruskisk text att upptäcka, fler ord att avslöja, så att vi slutligen får ett komplett språk.
En bemålad begravningsurna i terracotta. En kvinnas namn kan läsas i inskriptionen. Thana Ancarui Thelesa.
Och nu inser jag att jag glömt tala om att de skrev/läste från höger till vänster :)
Nästa del kommer att behandla källmaterialet bild.