21.03.2013 18:44

Självporträtt med politiska undertoner

Magnificentia är en form av uppvisning i makt och praktfullhet som härleds till Aristoteles, han såg det som ett uppförande någonstans mellan askes och impulsiv extravagans. I politiskt syfte hörde magnificentia hemma i fredstid, det var tvunget att styras av decorum (utan att ”synbart” överskrida sin status)om det skulle fungera, då kunde man ju inte uppföra några skrytbyggen eller åma sig med medaljer under brinnande krig. Det fanns en gräns som inte fick passeras. De luxuösa inslagen borde inte vara över ens egen klass, då riskerade det att bli vulgärt. Man skulle imponera storslaget och samtidigt balansera graciöst för att inte överskrida anständighetens gräns.

Man slås av likheten i de små anspråkslösa porträtten trots att det är en Flamländsk och en Italiensk målare. Männen syns i halvfigur med ¾ profil. Svartklädda med band i halsen där skjortorna syns och hättor sitter uppe på ett liknande ”friserat” hår. Landskap bakom dem är öde, men vackert och de håller i var sin medalj/mynt

.

”Man med romerskt mynt” Memling ca; år 1480, 22x29cm.     ”Man med medalj” Botticelli år1474, 57,5x44cm.

Copyright © 2002-2013 www.hansmemling.org

Botticellis man är okänd, men någon närstående familjen Medici. Medaljen är Cosimo di Medicis ”Pater patriae”, Fosterlandets Fader. Det är medaljen som är tavlans syfte, den visas rakt i ögonen på betraktaren och tar fokuset från mannen. Han står med en känsla av ägande i landskapet där floden flyter fram som om den vore av guld. Rent tekniskt vill jag framhäva skuggbehandlingen av huden som får ben-strukturen att framträda. En politisk målning, där hederstiteln som Cosimo tidigare har fått, utnyttjas för att framhäva familjens upphöjdhet och makt. Titeln Pater patriae hade antika anor och var en av de finaste man kunde få under antiken. Så familjen utnyttjar titeln på alla upptänkliga sätt i ett inom decorum väl avvägt sätt att vis sin magnificentia.  Troligen hängde den i ett offentligt rum i deras hem.

Memlings porträtterade man håller ett Nero mynt förstrött i handen. Den 17-årige Nero satte sig på tronen år 54 e.Kr. under Neros 14 år långa regeringstid stod han för en slösaktighet och brutalitet vars like romarna aldrig tidigare hade upplevt. Enligt Suetonius en romersk historiker utvecklades Nero till en sadist som dödade godtyckligt, vältrade sig i bisarra sexuella utsvävningar och höll fester som gjorde romarna mållösa. Pengarna fick han in genom höga skatter och från jord som konfiskerats från överklassen. Den paranoide härskaren spenderade största delen av sina rikedomar på enorma byggnader och monument till sin egen ära. Särskilt utmärkande var en 35 m hög gyllene staty han lät uppföra av sig själv så han höll sig inte inom sin decorum med sina magnificienta utsvävningar. Vad vill då den avporträtterade mannen framhäva genom att visa sig med Nero. Mannen kan vara och är troligen Pietro Bembo en venetiansk humanist som skrev texter på latin. Om det är han vore det då så smart att visa upp sina dygder och sin karaktär genom Nero. Framställningen har som kontrast till Nero något djupt religiöst i uttrycket, vilket ofta var ett sätt att visa upp en sund karaktär med stabila värderingar. Kanske var hans karaktär något vek och tillbakadragen så han behövde påskina en farligare sida. Det lilla formatet och personliga intrycker innebar dock att det var gjort för privata rum så där blev hans vilda sida inlåst igen

Det är spännande hur man i de små oansenliga tavlorna kan finna ett underliggande budskap.