Renässanskvinnornas rätt till sex

23.03.2013 20:52

 

Jämlikhet alltid ett hett ämne att dissekera.

Förvarning detta blev långt!!!

Hade kvinnorna under renässansen någon sexuell renässans

Vad var orsaken till att männen och kvinnorna under renässansen fick olika utdelning av den sexuella förändringen? Vad var det som gjorde att jämlikheten fick större slagsida under renässansen? Varför blev kvinnorna utestängda från offentligheten?

De kännbara begränsningar som kvinnorna blev påtvingade när man lämnade medeltidens feodalsamhälle bakom sig, var ett förödande slag mot jämlikheten. I feodalsamhället fick kvinnorna genom släkttillhörighet och arvsrätt egna styrande positioner. I de tidiga moderna staterna däremot blev kvinnorna utestängda från det offentliga livet och de styrande valdes bland männen, försvann gjorde all den kvinnliga makten. Även om den varit mycket begränsad så blev den under renässansen nästan obefintlig.

Under medeltiden hyllades höviskheten och mannen formades till att vara den som behagade kvinnorna. Inte var det då tal om att han skulle sitta inlåst i hemmet och tråna. Han hade rätten att försöka vinna det han eftertraktade. Han var fri att flirta och försöka väcka åtrå hos kvinnan som höll hans hjärta. Vi ser honom lätt som riddare nedanför sin utvaldas fönster med lutan i handen sjungandes serenader till sin käresta. En bild färgad av våra sagor men aldrig att vi skulle se honom som ett offer eller en passiv person. Medeltidens kvinna älskades och högaktades på ett höviskt manér. Hon åtråddes och älskades på ett realistiskt verkligt plan. Inte med detta sagt att hon levde ett enkelt liv, men hon hade personlighet.

Under renässansen blev kvinnan ett estetiskt objekt en passiv symbol med mycket lite av egenvärde. En symbol kan inte älskas och åtrås för sin personlighets skull utan kvinnan placerades som ett smycke högst upp på en piedestal eller rent av på taknocken. Ju mer hon glänste och desto vackrare fjäderdräkt hon hade och om hon dessutom var av god börd så var hon en eftertraktad ägodel. Så högt placerad kunde man trott att hon åtnjöt en hög social status och jämlikhet. Men i det verkliga livet blev hon fullständigt passiviserad och dominerades av männen omkring henne och det patriarkaliskt uppsatta moraliska rättesnörena.

Bilden vi får av renässanskvinnan genom historiska mäns uttalanden.

Burckhardt har genom sin kvinnosyn under mycket lång tid fått renässansen att framstå som jämlik mellan könen. Han skriver att

för förståelsen av det högre sällskapslivet under renässansen är det slutligen av betydelse att veta att kvinnan aktades lika högt som mannen”.

Dessutom ber han oss att inte:

”förvillas av de spetsfundiga och delvis ondskefulla undersökningar över det täcka könets förmodade underlägsenhet”

som framförts av andra historieskrivare. Genom sin överlägsenhet och maktställning bland 1800-tals historikerna tystade Burkhardt effektivt alla en annan uppfattning. Det är inte förrän nyligen hans genomslagskraft har fått ge vika för en modernare historieskrivning. Den moderna forskningen som har en ”jämlik” grundsyn på könen har kunnat bevisa stora skillnader i mäns och kvinnors möjligheter att kunna styra sina liv och göra självständiga livsval i form av familjebildning och sexuell tillhörighet. Eftersom samhället ur alla perspektiv var manligt styrt så fanns det ingen generell sexuell renässans för kvinnorna. Männens förmåga att objektifiera kvinnan gjorde henne maktlös.

http://commons.wikimedia.org/wiki/File%3ABaldassare_Castiglione%2C_by_Raffaello_Sanzio%2C_from_C2RMF_retouched.jpg Målning av Rafael.

Baldassare Castiglione (1478 -1529 italiensk diplomat och författare) skrev ”Hovmannens bok” den blev vida spridd och användes som etikettshandbok under lång tid, enligt den var kvinnans roll att behaga mannen och frambringa hans barn. En etikettshandbok var inte som nu bara lite kul läsning till större event, utan den brukades för att kunna uppträda korrekt. Hur Luther uttryckte sig om kvinnorna ger en god bild om hur inställning till dem var (översatt ur Wiesner, Women and Gender)

”Kvinnor är skapade bara för att tjäna och hjälpa män. Om en kvinna skadas eller dör av att föda barn, så gör det inget. Låt dem föda barn till döds, det är det de är skapta till”.

Montaignes (fransk 1500-tals författare av essäer) inställning var att kvinnan var en defekt man, man kan räkna upp otaliga exempel på kvinnans underlägsenhet. Från samtliga håll anges kvinnans viktigaste egenskap vara kyskhet. I detta samhällsklimat torde det ha varit omöjligt att uppnå sexuell frihet för kvinnorna.

Montaigne bild public domain Wikipedia.

Kvinnornas utbildning.

Utbildningsområdet var det som utåt såg ut att vara relativt jämlikt. Den återuppväckta antika humanismen var en kulturell idé och ett bildningsideal som skulle framhäva den enskilda personens rätt att höras och synas i samhället. Kvinnor som tillhörde adeln, högre stånd och andra med tillräckliga medel utbildades tillsammans med männen i ”studia humanitatis”. Det humanistiska studieprogrammet innehöll grammatik, retorik, poesi, historia och etik. Retoriken var utbildningens kärna men det var ytterst få kvinnor som fick del av denna den viktigaste kuggen i utbildningen. Detta eftersom dess användningsområde var inom den offentliga miljön och den miljön var inte tillgänglig för kvinnorna, kanske hade de också blivit lite farligare för männen om de hade bildats i att argumentera för sina rättigheter. Men de hade inte bruk för retorik i hemmet och det var den plats som var avsedd för dem. De flesta utbildades med tyngdpunkt på kulturella ämnen i sång, dans och på något instrument. Humanismen framhöll människans egenvärde och individualitet. Men syftet med kvinnornas likvärdiga utbildning var långt ifrån tänkt att ge kvinnorna likvärdig rätt att synas och höras i samhället. Det viktigaste målet med den kvinnliga utbildningen var att de på ett behagfullt sätt skulle kunna delta och smycka det manliga umgänget med intellektuell konversation, musikalisk underhållning och som danspartners. Barnens fostran och bildning som tidigare hade varit kvinnornas ansvar togs nu redan i tidig ålder ifrån dem och övertogs av manliga humanistiskt skolade lärare. Både döttrar och söner bildades i en manligt kulturell atmosfär. Hela bildningssystemet fick en patriarkalisk styrning som var ganska kvinnofientlig. De kvinnor som överhuvudtaget fick ta del av utbildning på någorlunda jämlik nivå var väldigt få och de kommer nästan uteslutande från adel och högre stånds familjer. Kutymen som gjorde att inte kvinnor kunde gå i lära hos etablerade konstnärer och restriktionen som gjorde att de inte fick resa fritt och deras begränsade utbildning gör att vi inte finner många kvinnliga konstnärer eller författare från renässansen. Det fanns få kvinnor som lyckades skapa så mycket individualitet i det patriarkaliskt styrda samhället att de är synliga hos oss idag. Burckhardt framhåller några för att kunna försvara jämlikheten t.ex. Vittoria Colonna (italiensk adlig poet verksam första delen av 1500-talet) om vilken han säger

”Dennas kvinnopoesi med dess fullkomliga manliga ton. Kärlekssonetter såväl som religiösa dikter är av en sådan fasthet och precision i formen och dessutom så fullständigt fria från den svärmeriets oklara känslosamhet och den dilettantism som annars brukar vidlåda kvinnlig diktning att man utan vidare skulle betrakta dem som arbeten av en man, om ej namn, upplysningar och påtagliga yttre tecken bestyrkte motsatsen”.

Så visst framhåller han en kvinnlig poet, men det enda han berömmer henne för är att hon lyckas skriva så att man kan tro att det är en man.

Troligen Vittoria Colonna. Bild public domain, Wikipedia.

Kvinnans roll i samhället.

I Aughtersons (nutida engelsk forskare) antologi kan man utläsa att kvinnan var det svagare könet, underordnad mannen, hon var till för att behaga, hennes plats var i hemmet, hennes uppgift var att alstra barn, hon skulle helst tiga och bara tala på uppmaning. Hon skulle lyda den man som för tillfället styrde hennes liv i allt (far, styvfar, bror, make t.ex.), enda undantaget var om Gud ”beordrat annorlunda”. Kvinnans liv levdes inom hemmet och hennes möjligheter till egna val var mycket begränsade, det var inte tal om att hon kunde gå på friarstråt och leta upp sig en älskad make. Äktenskap ingicks ofta för att förstärka kontakter och olika familjeband. Redan som barn blev många flickor bortlovade. De var utestängda från alla samhällets viktiga styrande organ såsom ekonomiska, lagliga och kulturella. Naturligtvis fanns det undantag det fanns fortfarande en del feodalriken kvar där man ärvde tronen och i dessa kunde även kvinnor komma på fråga. Den som påtagligen utmärker sig som en dam som verkligen styrde i renässansanda i en av de moderna staterna var Caterina Sforza som levde under den andra halvan av 1400-talet fram till 1509, en italiensk adelsdam, som var utomäktenskaplig dotter till hertig Galeazzo Maria Sforza av Milano och Lucrezia Landriani, hon blev regent över Imola och Forlì efter makens död. Hon tog sitt rike genom många kriser och har framställt som en slug makthavare som utnyttjade sin kvinnlighet. De kvinnor som föddes och levde under sämre omständigheter hade bättre chans att få välja någon dom själva fallit för och de sexuella restriktionerna var inte lika rigorösa. De kunde ha sex före äktenskapet bara intensionen var att de skulle gifta sig. Dessa kvinnor levde och arbetade i samhället och upplevde nog inte renässansen som lika restriktiv.

http://www.asn-ibk.ac.at/bildung/faecher/geschichte/maike/monalisa/genealogy/073.htm Caterina Sforza Konstnär Lorenzo Credi (1460–1537

Sexuell lag och moral.

All sexuell aktivitet skulle enligt gängse normer och lagar ske inom äktenskapet och dess mål skulle vara att alstra barn. Mannen och kvinnan hade gemensamt ansvar för att det blev av men mannen var den som skulle dominera, han skulle ligga överst och ansiktena skulle vara vända mot varandra. All sexuell samvaro som skedde för att enbart stilla lusten, i förbjudna ställningar eller om man försökte hindra befruktning var förbjuden även inom äktenskapet. Nästan all annan sexuell aktivitet föll under sodomilagen och var nästan överallt förbjuden. Kvinnan ansågs allmänt vara sämre på att styra sina lustar och måste övervakas noggrant. Det blev också med tiden allt mer viktigt att kunna styrka barnens legitimitet för arvsrättens skull. Dubbelmoralen inom sexuella aktiviteter gjorde att männen hade mycket större frihet. Ingen rynkade på näsan åt en man som var otrogen eller om han hade föräktenskapliga sexuella erfarenheter, det var snarare regel än undantag. Homosexuella manliga relationer med en äldre dominerande/penetrerande man och en yngling förekom överallt fast det verkar ha varit mer vanligt i Italien. Kvinnor som inte följde lagen/moralen riskerade hela sitt och sin familj anseende. Hon hade mycket liten chans att få till en skilsmässa, manlig impotens var en av de få godkända orsakerna.  Lesbiska förhållanden talas mycket lite om men så som kvinnorna levde förekom det nog många lesbiska relationer bakom stängda dörrar, i dem kan man hoppas att kvinnorna fick uppvaktning för sin personlighets skull och åtnjöt kärlek och passionerad sex. Naturligtvis förekom det lyckliga äktenskap men man var nog lyckligt lottad om man råkade få ett kärleksfullt hem på lika villkor. Det var många faktorer som skulle stämma, framförallt de manliga släktingarnas val av make. Ville man absolut inte gifta sig kunde man bli nunna och sen fanns det kvinnliga ”kollektiv” där man bodde och ofta utförde något hantverk. I Rom fanns det dessutom år 1490 hela 6800 kurtisaner (detta samtidigt som utomäktenskapligt sex var förbjudet) dessa kvinnor uppnådde oftast ingen hög social status, men många av dem hade nog större kontroll över sin egen sexualitet än de gifta kvinnorna. Kvinnornas sexuella frihet var totalt strypt av det manligt bestämda reglerna samtidigt som männen kunde roa sig utan några större konsekvenser. Som kvinna hade man mycket mer att förlora på att ha en icke legitim relation, man kunde förlora all sin sociala status och bli ekonomiskt utblottad.

Hade kvinnorna under renässansen överhuvudtaget någon renässans, slutsats blir att så är inte fallet. Gäller detta också kvinnornas sexualitet? Kvinnans viktigaste egenskap enligt alla samtida texter verkar ha varit kyskhet och ur kyskhet är det svårt att nå fram till sexuell frihet. Den totala passivitet som ålades kvinnan kan inte ha varit främjande för deras kärleksliv och all sexuell aktivitet var för kvinnorna förbjuden utanför äktenskapet. Att det ändock förekom är ju självklart, men förbudet skapade en konflikt som inte främjade kvinnans sexuella frihet. I Aughtersons antologi skriver Thomas Becon (första halvan 1500-talet) en engelsk licensierad predikant om protestantiska värderingar på ett rättframt sätt. I ”Boken om äktenskapet” under kapitlet om fruarnas plikt gentemot maken

”Gud har i sin helighet utpekat maken som huvudansvarig och förmyndare över frun. Frun skall vara underordnad och lyda sin make. Hon är ålagd av Guds bud att vara kysk, ren och ärlig i handling, i tal, i åtbörder, i uppenbarelse och i hela sitt uppträdande”

vidare skriver han

”Det är opassande för en man att använda smutsigt språk men för en kvinna är det dubbelt opassande. Det finns inget som är så smickrande för en kvinna som tystnad. Enligt ett vanligt ordspråk; En kvinna ska synas men inte höras.”

Becons predikningar följde tidens religiösa och lagliga normer till punkt och pricka. De protestantiska värderingarna var likvärdiga med övriga religiösa och moraliska regler under renässansen. Protestanterna lyfte under senare delen av renässansen fram kvinnlig godhet och mildhet lite mer men passiviserade henne ytterligare genom att göra henne beroende av mannen också på grund av fysisk svaghet. Detta framgår tydligt i citatet från Elisabeth I tal till trupperna i Tilbury

Jag vet att jag har kroppen hos en svag och kraftlös kvinna, men jag har hjärta och mage som en Kung ”.

Elisabeth I valde att efter några år som regent styra sitt rike i jungfrudräkt. Kvinnan blev totalt betydelselös för samhällets utveckling hennes enda konkreta uppgifter var att behaga männen och alstra deras barn. Hon kunde få synas som en dekoration för att pynta makens hem, ju vackrare desto dyrbarare ägodel, men hon skulle inte höras eller yppa en egen synpunkt. Så totalt tillintetgjord kunde hon väl knappast älska, kärlek föds ur frihet.

"The Ditchley Portrait", painted by Marcus Gheeraerts the Younger c. 1592.
Oil on canvas  of Elisabeth I bilden hittades på http://tudorhistory.org/elizabeth/elizamap.jpg

Isabella Whitney har skrivit en underbar dikt ”To her unconstant lover” (lägger länk längst ned till engelsk version med noter) den kryllar av antika anspelningar. Vilket ger oss anledning att tro att hennes humanistiska bildning var likvärdig med männens. Hennes dikt är ganska manlig i sin framställning, kärleksobjektet framställs som en ägodel, när objektet sviker önskar hon hämnd och död åt den trolösa. Överlag handlar den mer om att förmedla ett budskap än språkbehandling. Men hon uttrycker sig så att hon inte ska blamera kvinnan med något allvarligt moraliskt brott. Hon är noggrann med att inte överskrida gängse normer samtidigt berättar hon sin historia genom antika skeenden med skarp penna. Fast även denna bildade kvinna gör sig själv till ett offer som blir sviket och övergivet.

Pietro Aretino (italiensk författare 1492 – 1556) är helt klart en man som vågar trotsa tidens normer. Hans bok ”Samtal” ställer mycket på sin spets och uppvisar en omvänd rollfördelning mellan könen. Om man läser den, med renässansens normer i tanken, kan man ge honom äran att vara kvinnornas förespråkare. I varje situation som beskrivs i boken har kvinnan makten över skeendet. Han låter kvinnorna i boken göra allt det som i verkligheten var förbjudet. Genom sin omvända psykologi tydliggör han taktiskt kvinnans situation och underordnade betydelse. Man kan se honom som renässansens feminist som stod för ett könspolitiskt ställningstagande. Aretino var dock inte i närheten av att likna det som var vedertaget i samhället. Utan han var ett undantag som ville väcka opinion. Genom hans bok blir man varse i hur stor utsträckning kvinnorna var begränsade i sin sexualitet eftersom han spelar upp situationer man genast avslöjar som omöjliga. Han låter t.ex. kvinnorna i ett kloster leva ut alla sina fantasier och mer därtill. Boken är faktiskt så generande att jag rodnade fast jag var alldeles ensam när jag läste den, mer om den vid annat tillfälle. Det viktiga var att Aretino lät kvinnorna ha en sexualitet.

Ett genomgående mantra i renässanstexterna är att det är kvinnans kyskhet som är den viktigaste kvinnliga egenskapen.

Sexuell renässans var en omöjlighet för kvinnorna.

Renässansen var en pånyttfödelse av antiken. För en sann antik romare var sex lika med penetration. Vem man penetrerade var oväsentligt, man (ung  som gammal), kvinna, slav det viktiga var att man var den som utförde handlingen och var i kontroll. Sex utanför äktenskapet var även då mest förbjudet för kvinnorna. Men framförallt skapades den manliga dominansen under renässansen av att det man utgick ifrån, var texter som nästan uteslutande var skrivna av manliga författare/filosofer. Mycket lite av kvinnliga intressen finns att tillgå i dessa texter som till största delen handlar om manlig ”virtus” ett ord som brukar översättas med dygd, men här betyder manlighet. Som exempel kan nämnas Ciceros ”De Amiticia” som var en källa man grävde djupt ur och använde som förebild. Denna frånvaro av kvinnliga förebilder satte sina spår i renässans samhällets syn på kvinnor. Humanisterna var de som till stor del skapade de nya samhällsidealen. Alla var de män eftersom det tillhörde det offentliga området. Detta gav samhället en mycket stor övervikt mot de manliga värderingarna.

Den Florentinska humanisten, historikern och politikern Matteo Palmieri (1406–1475) var en av dem med stort inflytande över renässanssamhällets moraliska livsföring. Hans ”Della vita civile” var direkt inspirerad från de stora antika tänkarna och författarna, där kan man bland annat läsa

”Fruar måste utöva den största vaksamhet inte bara mot att förena sig med en annan man, utan också undvika all misstanke mot sådan syndfull vidrighet. Detta beteende är den största skammen mot anständigheten, det utplånar äran, förstör förbund, skapar osäkerhet om faderskap, det drar vanära över familjer och inom den skapas splittring och hat och det upplöser varje relation; hon förtjänar inte längre att kallas en gift kvinna utan snarare en korrupt slyna, värdig enbart offentlig förnedring”

Att någon kvinna som var rädd om sitt rykte i detta samhällsklimat skulle hoppa över skaklarna är osannolikt, då krävdes det en mycket stor passion eller en mycket elak make. Alla funktioner som styrde livet var helt dominerade av manliga värderingar och begär. De var nu i total kontroll av det motsatta könet. Jämlikheten var totalt satt ur spel. Kvinnan blev till en symbol som inte fick någon uppgift att fylla förutom som spermiecontainer och smycke i hemmet. Så objektifierade torde det varit svårt för kvinnorna att älska/älskas och stört omöjligt att uppnå en sexuell frihet.

 

Litteraturlista:

”Fanns renässansen också för kvinnorna?” Joan Kelly-Gadol

Renaissance Woman; A sourcebook” Kate Aughterson (red)

“Renässanskulturen I Italien” Jacob Burckhardt

Gay en världshistoria” Robert Aldrich (red)

The renaissance Italy and abroad” John Jeffries Martin (red) avsnittet skrivet av Michael “Gender and sexual culture in renaissance Italy” Rocke

The penguin book of Renaissance verse” Norbrook David (red)

Ragionamenti” Pietro Aretino

Nedanstående är länken till Isabella Whitneys dikt.

 rpo.library.utoronto.ca/poems/i-w-her-unconstant-lover