Del 3 Hur kan vi se dem?
Källmaterialet bild i den etruskiska regionen blir representerade av gravmålningar i framförallt Tarquinia. Så först kort om den bemålade keramiken, keramiken från Grekland finns i stora mängder. Faktiskt har man här funnit den klart övervägande delen av den nu bevarade Grekiska keramiken. Detta för att de troligen inte användes som bruksföremål av etruskerna, eller åtminstone så användes de mycket rikligt och frekvent som gravgåvor och det är ju från gravarna vi har de mesta etruskiska fynden. Men alltså stora delar av keramiken kommer från grekerna och är tillverkad ofta i området runt Aten. Mycket av keramik har därför grekiska mytologiska motiv med orientaliska influenser i sin bemålning. Dessa är nu ointressanta i sammanhanget förutom att det ger en bild av vilka motiv som intresserade och favoriserades av etruskerna. Eller också ger det bara en bild av vad de ville framföra till underjordens invånare genom gravens kontakt med dem. Men på de etruskiskt inhemskt producerade varorna är det snarare så att in i den genuint etruskiska kontexten har man vävt in de orientaliska dragen och dragit nytta av den utifrån kommande mytologin. Även nya gudar har införlivats in i den etruskiska historian. Man kan här fråga sig hur länge lånade element är främmande och när kan man säga att de blir en del av den kultur som de lånats in i, när blir en inlånad sak till en del av den inhemska kulturen.
Bucchero 675-625 f.Kr.
Etruskernas helt egna keramik, bucchero, var sotsvart och skulle så långt som möjligt efterlikna metall t.o.m. klangen har en metallisk ton. Men dessa var nu sparsamt dekorerade och oftast bara med geometriska figurer och tillför ytterst lite i ämnet källmaterial bild. Jag kommer att under bild istället att välja och koncentrera mig på och försöka hitta för mig bekanta element i en väggmålning från Tarquinia. Dessa målningar är troligen utförda av etrusker och borde ha innehållit många rituella och religiösa referenser. Ursäkta den dåliga bildkvaliten och de olika färgerna. Samt att gavelfältet är nästan omöjligt att urskilja på denna bilden, men jag har ingen bättre att visa.
Centrumväggen i anterummet i graven med tjurarna ”Tomba dei Tori” från arkaisk period ca:540-30 f.Kr. Mellan dörrarna till de två gravkamrarna ser vi en scen som känns igen från Homeros Illiaden. Akilles har fått i uppdrag att döda Troilus innan han blir vuxen, för om han hinner bli vuxen är det spått att Troja kommer att vinna kriget.
På bilden gömmer sig Akilles med en offerkniv i handen bakom ett altare/fontän när Troilus kommer ridande för att vattna sin häst. Fontän; om vi ser till att hästen ska vattnas, altare; om vi ser Troilus som en form av offer som begärs för att kriget ska vinnas, vattnet som kommer från ett av fontändjuren ser dessutom ut att hamna i en libationsofferskål. Så det finns utrymme för offer både åt de övre och nedre gudarna. Fontän/altaret kanske i själva verket är brunnen som placerades vid mundus (stadens mittpunkt) en väldigt viktig ceremoniell plats. Det lövade och det avlövade olivträd (som är placerat under föregående scen) symboliserar i sin sammanbundna form entrén mellan livet och döden. Livet, döden och uppståndelse symboliseras av kantdekorationer i form av granatäpplen. Högst upp i den låga gavelspetsen har vi ytterligare ett mytologiskt motiv från mindre Asien. Föreställande Bellerophon när han besegrar det Lykiska monstret Chimera också beskrivet i Illiaden en beskrivning av myten om Chimeran finns i resebeskrivningen Olympos nr2 på bloggen. De flesta grekiska scener får ikläda sig etruskiska ”kläder”. Sen finns också två sexuella scener en med ”två” (står två överallt men jag ser bara en, haha nu har jag hittat en bättre bild och det visar sig att den ena mannen agerar bord och det var kvinnan jag inte hade sett innan) män och en kvinna och den andra mellan två män.
Tolkningarna går här vida isär, allt från att det var fullkomligt naturligt och kunde göras hur och varsomhelst till att tjurarna som bevakar accepterar scenen mellan män och kvinna medan vid den homosexuella scenen går tjuren (kan också vara en representation av flodguden Achelos) till attack. Den ovanstående tolkningen är vad jag har kunnat gissa mig till av mina ringa kunskaper nu tar vi ett par varianter, först ut är professor Graziano Baccolini som ger en mycket trovärdig tolkning av bilden som de tre olika nivåerna av livet, underjorden där vi ser de sammanbundna träden, Akilles och Troilus hör också dit. Det levande livet representeras av de älskande människorna och tjurarna, eller tjuren och hans kolugna kvinna, som beter sig precis så som vi föreställer oss dessa djur. Den vilda attakerande tjuren och den kolugna kossan. Att paren bedriver älgskog, ber han oss att inte ta illa upp utav och dessutom behöver vi tänka bort alla våra kristna tabun och istället se människans föryngring som den smartaste symbolen för det levande livet. Himlen ser han som stöttad av en piedestal med bockhuvuden samt ovala stenar (vilka tydligen är vanliga i etruskisk konst men man har inte funnit deras funktion) och han ger ingen förklaring till djuren med vingar osv. utan tänker sig en antik myt som vi inte känner till. Så professorn ser ingen Chimera men en lugn och fin ko. Sen har vi sir Lawrence som reste runt i Etrurien och skrev en resebok.
Aj aj, nu blir det avslöjat hur jag behandlar mina älskade böcker!
Alla textbilder är ifrån D.H. Lawrence Resa i etruskernas land
Här har vi istället tappat bort Akilles och det trycks på det österländska influenserna. Lawrence var i graven tillsammans med en ung tysk som han ansåg måste ha fått i sig en stor mängd ättika. Tysken var student och skulle bli arkeolog och hade varit på många platser och vid ett flertal utgrävningar. Han var där för att dokumentera och fotografera gravarna. Han var alltså där för att detta tillhörde hans ämne och borde intressera honom. Tysken kommer ändå att få rollen som representant åt alla dem som genom tiderna ansett att etruskisk konst bara är skräp.
Tysken förnekade etruskerna all form av symbolik och djupare innebörd i konstverket och detta var inte en ovanlig inställning till etruskisk konst. Här framgår att Lawrence ser venustecken där jag ser granat äpplen.
Lawrence har som jag identifierat Chimeran och nu undrar jag varför inte den italienska professorn ser en Chimera!
Genom dessa beskrivningar ville jag egentligen bara påvisa hur fruktansvärt svårt det är att tolka bilder när det inte finns någon litterär gestaltning att hänga upp det på. När man inte har helheten i varken myter folksagor eller anekdoter att tillgå och folket är utdött sen länge, blir den del av tolkningen som borde varit etruskisk lidande. Man bör kunna konstatera att vi kunde läst ut mycket mer från målningarna om framförallt etruskernas egen mytologi hade funnits bevarad i större mängd. Som det är nu blir det främst den grekiska betoningen som blir belyst och myten om etruskerna som osjälvständiga och efterapare blir dessvärre ytterligare påspädd. Det är alltså så att man tidigare såg ned på etruskernas konstnärliga förmåga och behandlade deras saker utan respekt. Om man nu hade varit Etrusk och stått och studerat denna vägg så hade troligen de inhemska dragen varit de som man först reflekterade över och de som var mest framträdande och de grekiska inslagen hade nog för etrusken förefallit som små pikanta detaljer. Dessa motiv som jag beskrivit finns i ett gravkomplex bestående av mer än 6000 gravar varav ynka 200 var bemålade. Då kommer man till insikt om att det var bara de absolut rikaste som kunde unna sig denna lyx och då hörde det nog också till att gestalta något ”nytt” och spännande.
"Vi gläds över att finna så mycket och vi är besvikna över att så lite finns kvar."
D.H. Lawrence mitt under resan genom etrurien.