Del 1 Vilka var de

24.04.2013 12:26

 

Det lilla folket som vi vill är gåtfulla.

Del 1

Ursprung och gåtfullhet

 

Historieskrivning, historiesyn och historiker från antiken går inte att likställa med dagens vetenskapliga historia. De hade ofta ett syfte och en beställare av sina verk som de arbetade för och som hade önskemål om hur saker skulle framställas. Rent ut så ville de oftast få sin släkt eller folkgrupp framställd i bättre dager, de ville försköna sanningen

Diskussionen om etruskernas ursprung har sisådär 2500 år på nacken och är långtifrån avslutad. Den västerländska historieskrivningens fader, Herodotos(ca; 480-420 f.Kr.) från Halikarnassos (ung. nuvarande Bodrum i Turkiet) skrev i sin bok ”Historia”, om hur Kung Atys folk i Lydien led av en svår hungersnöd omkring 1200 f.Kr. när den svåra nöden fortfarande höll i sig efter 18 år så delade kungen med sorg i hjärtat upp sitt folk i två lika stora delar. Den ena halvan fick stanna med honom i Lydien, medan den andra utvandrade under ledning av hans son Tyrrhenos. Herodotos skriver;

”När de passerat förbi många folk, kom de fram till umbrerna, där de byggde städer och där de bor ända till denna dag. Men de kallade sig inte lyder utan tog namn efter konungens son, som anförde dem, och kallade sig sålunda tyrrener”.

(Tyrrenska havet har fått sitt namn från det antika folket tyrrener, mer kända som etrusker.)

Jag kan tänka mig att hans uppgifter ansågs som ”sanning” eftersom Herodotos rykte som historiker var vida berömt under antiken. De skulle enligt ovanstående herre alltså ha varit invandrare och kolonisatörer, det var inte så illa att vara varken det ena eller det andra under antiken. Idag uppfattar vi lätt orden invandrare och kolonisatör som negativa. Ett antal hundra år senare kommer det motstridande uppgifter från ännu en snubbe från Halikarnassos, Dionysios (60- ca; 7 f.Kr.) Han var historiker samt lärare i retorik och han levde största delen av sitt verksamma liv i Rom och enligt honom var etruskernas ursprung följande;

 ”De kommer sanningen närmast, som säger att tyrrhenerna inte invandrat någonstans ifrån, utan är ett infött folk, då det visar sig vara urgammalt och inte har samma kultur och samma språk som något annat”.

Enligt honom kallade de sig Rasenna. Men detta var egentligen ett folk som bodde längre upp i det nuvarande Italien mot alperna och varken deras religion eller språk stämmer överens med etruskernas.

 

Dessa två spår har det sen argumenterats för och emot och den samlade skaran verksamma forskare om etruskerna har beslutat sig för att anse dem vara ett inhemskt folkslag, åtminstone för tillfället. Detta utan att några avgörande nya bevis har tillkommit i frågan. Mot detta så kommer nu rapporter från forskare inom DNA att de skulle kunna komma ifrån främre Asien, men dessa forskare verkar ha haft en förutbestämd önskan om vad svaret ska bli och deras tolkning är inte utan debatt godkänd. Men man kan önska ett samarbete mellan etruskologer och DNA-folket så att frågeställningen blir den mest tillförlitliga. Det finns alltså fortfarande mycket att upptäcka och utforska om detta folk, så etruskologernas vetenskap är i högsta grad levande.

Länken nedan går till artikeln av Perkins om Etruskerna och DNA analyser. På engelska och bara för den entusiastiskaste nörden. Lägger till en snutt i ämnet på slutet.

http://www.britishmuseum.org/pdf/14%20Perkins-pp.pdf

 

Om gåtfullheten.

Kanhända var det så att redan under etruskernas levnadstid så gjorde grannarna dem lite gåtfulla. Utifrån kunde de ses som både fanatiskt religiösa och som lössläppta med sina ridande, dansande och vindrickande kvinnor som roade sig i manligt sällskap samtidigt som etruskerna hade en både uppenbarad och boklig religion och enligt Livius (Titus Livius 59 f.Kr.– 17 e.Kr. romersk historieskrivare) var de det mest religiösa folket. Men deras kringboende såg nog upp till deras fromhet och romarna använde flitigt deras haruspex (teckentydare, speciellt var de duktiga på att avläsa tecken från offerdjurens lever) samtidigt som de föraktade deras kvinnors publika uppträdande. Jag tror människor i alla tider dragits till det lite oförklarliga och gärna försöker vidmakthålla något som mystiskt/gåtfullt hellre än att ge det en torr och praktisk förklaring. Man vinner nog mer hågkomst genom att vara lite udda här i världen.

Är de då gåtfulla? Denna frågeställning har två svar, tar man dem ur sitt sammanhang så förefaller de att ha varit ett homogent folk med överlag likvärdiga kulturella uttryck och ett gemensamt språk samt med en gemensam religion som var den absolut starkaste förenande kraften. De särskiljer sig också markant genom sin annorlunda kvinnosyn och en ömhet som är påtaglig mellan makar.

                                         

Ett ömsint skildrat etruskiskt äkta par, försök matcha det i någon annan medelhavskultur från antiken. Ett äkta par som tittar på varandra och rör vid varandra, som önskade att i evighet offentligt få visa upp sin kärlek.Värdeperspektivet är kanske inte hundra korrekt, men om man jämför med egyptiska fruar och barn som räckte sina män till knäna (undantag finnes) så är det ok, hon kanske helt enkelt var en lite kvinna

Ser man på dem i ett större sammanhang, om man kunde flyga lite ovan, så kan man se ett ganska litet folk med ett helt eget alldeles unikt språk och egna gudar samt annorlunda seder, isolerat mellan Italiska folkgrupper. Så ja, utifrån förefaller de gåtfulla men inifrån som ett unisont folkslag. Men de var aldrig en nation utan bara ett förbund av 12 olika folk. De levde i stadsstater oftast under en styrande oligark och hans familj.

Sir D.H. Lawrence uttrycker det som följer i sin fina lilla resebok ”Resa i etruskernas land

”Det har aldrig funnits någon etruskisk nation. I historisk tid var det endast ett stort förbund av stammar eller folk som använde det etruskiska språket och den etruskiska skriften – åtminstone officiellt – och som förenades genom sina gemensamma religiösa känslor och sedvänjor”.

Det gåtfulla folket i Etrurien, levde mitt i och isolerade av olika italiska folk, med ett annat språk en annan religion och ett annat styre så ja, nog kan man se dem som gåtfulla.

 

Lite extras om de två spåren i ursprunget och vad DNA forskare säger i saken.

Dessa två spår har det sen argumenterats för och emot och den samlade skaran verksamma forskare om Etruskerna har beslutat sig för att anse dem vara ett inhemskt folkslag. Detta utan att några avgörande nya bevis har tillkommit i frågan. Utan de bygger det på att etruskernas kultur tycks ha haft en oavbruten utveckling och att folket under Villanovaperioden kunde ha kallats för för-etrusker. Så sker plötsligt något tidigt under år 2007, helt utan förvarning slår DNA forskarna till med ett vetenskapligt scoop som publiceras i Turkish Daily News ”DNA bevisar att Etruskerna kommer från Anatolien”. Sen sprids det över världen och löpsedlarna konstaterar att Herodotos hade rätt om Etruskernas härkomst, de är invandrare. På detta sätt fick etruskologerna sin bild krossad genom dagstidningarnas löpsedlar utan minsta förvarning. 2009 publiceras P. Perkins artikel i en utgåva med skrifter om etruskerna till Sybille Haynes ära. Här försöker han vederlägga eller förkasta DNA biologernas tes och utan att kunna något om DNA känns det som han gör ett ärligt försök att bedöma trovärdigheten i deras resultat. Visst har Dr Torroni och hans genetiker vid universitetet i Pavia på olika platser i Toscana identifierat elva typer av mitokondrie-DNA som inte finns på andra ställen i Europa: ”Detta DNA är av en direkt och relativt ny härstamning från Mindre Asien, vilket stödjer teorin att etruskerna härstammar från Lydien”, säger dr Torroni. Så långt OK, men hur blev detta DNA en del av den etruskiska befolkningen, kan det inte t.ex. ha skett genom sexuella kontakter eller relationer som uppstått under resor? Men ett stort frågetecken kvarstår när man tagit del av DNA rapporten, hur var den ursprungliga frågan ställd som de sattes att besvara. Fanns det redan i frågeställningen en önskan om att Herodotos skulle gå segrande ur den långa kampen?

Jag finner det underligt att göra en så stor DNA undersökning utan samverkan med de som anses vara experter på området. Det är alltid kul att finna det slutgiltiga svaret på en långvarig fråga, men för att komma till ett resultat som alla kan acceptera måste det till en tvärvetenskaplig forskning. Där man bland de helt opåverkbara biologiska DNA resultaten väger in de historiskt fastställda kunskaper man har för att kunna ställa de rätta frågorna och göra det ultimata urvalet.

Så etruskologer, antikvetare, historiker, biologer, ”skelettexperter”, läkare, filologer och entusiaster förena er.