De tre vise männens kapell i Florens.
Jag har nu efter 14 dagar i Etruskland valt att koncentrera mig på några få timmar av ensamhet i Florens. Där besökte jag ett mycket efterlängtat mål freskerna "Tre heliga konungars färd" av Benozzo Gozzoli. Tydligen ett smart val att stiga lite utanför allfartsvägen för mina kursare kom åter till bussen utmattade av värmen och turistträngsel, medan jag suttit och beundrat fresker i splendid isolation i ett svalt pytte kapell.
Man kan fortfarande roa sig med att gå runt i Florens och leta efter Medicis familje vapen, med de fem- senare sju kulorna, just denna fanns utanför deras officiella kapell. Vari man finner Michelangelos skulptur Dag/Natt t.ex.
Vad ville den förmögna bankfamiljen Medici förmedla med freskerna i sitt privata kapell.
Inuti Palazzo Medici Riccardi hittas Medicis privata kapell.
Utformningen av det privata kapellet i Medici Palatset, tavlornas placering och några av de avporträtterade personerna vill jag ta mig an och försöka mig på en kort beskrivning av.
Vad var syftet med det privata kapellet i Medicis palats i Florens? Satt någonsin husets folk där enbart för att be eller användes det enbart som propaganda för familjen?
Freskernas omgivning och uppkomst.
Palazzo Medici Riccardi byggdes år 1445-60 på uppdrag av Cosimo il Vecchio som var familjens överhuvud år 1434-64. Palatsets design skapades av Michelozzo di Bartolomeo som också ledde bygget. Det byggdes i renässansstil med starka antika influenser och Brunelleschiska principer i form av ordning, rationalitet och symmetri, men så att det ändå uppfattas som florentinskt.
Redan år 1442 gav påven Martin V tillåtelse åt familjen att uppföra ett privat kapell. Michelozzo lät införliva det i palatset på dess första våning. Det består av ett nästan fyrkantigt huvudrum som avdelas från det likaledes fyrkantiga lilla koret av ett trappsteg och två korintiska väggpelare. Det är ett litet kapell, pytte litet, det minsta jag sett, med en intim känsla.
Freskernas beställare och övervakare.
Cosimo den äldre till vänster på sin åsna och Piero till höger.
De beställdes av Cosimo men utfördes under Piero de Medicis (1416-69) noggranna kontroll och sinne för stil. Piero spelade ingen större roll i styrandet av familjen mest beroende på att han var sjuklig och oftast vistades inomhus. Han hade gikt som invalidiserade honom periodvis och under de år han styrde familjen 1464-69 blev han ofta buren genom gatorna och hans ganska misslyckade styre berodde till viss del på att han var så osynlig för folket. Hans konstnärliga smak var mer eklektisk än faderns så konstverken som utfördes under hans överinsyn varierade i stil. Han vände med förtjusning sina blickar mot holländarna och den flamländska stilen och kanske främst deras gobelänger. Han var en passionerad samlare av små konstobjekt som pannåmålningar, glaserade terrakottasaker, manuskript och medaljer. Detta kanske speglade hans roll i familjehierarkin.
Freskernas konstnär.
Benozzo Gozzoli (1420/21-97)
Självporträtt i målningen vi talar om
var en konstnär som verkade under den italienska ungrenässansen. Han var elev till Fra Angelico och de samverkade vid ett flertal projekt. Bilderna i dominikanerklostret San Marco i Florens (1444-45) var ett av dem. Han samarbetade också med bröderna Ghiberti under samma tid vid skapandet av den tredje bronsdörren till kampanilen i Florens. Han arbetade sen under ett antal år i mellersta Italien för att sedan återkomma till Florens och sitt mest prestigefulla uppdrag någonsin år 1459, freskmålningarna i Palazzo Medicis privata kapell. Pisa fick nöje av hans kunnande under en lång period. Där han utförde en serie fresker med motiv ur gamla testamentet vid begravningsplatsen Santo Campo, alldeles intill lutande tornet. Han blev troligen ett av alla offer för pesten.
Strukturen för målningarna i kapellet.
Vi startar vår lilla tur längst fram i kapellet med Filippo Lippis (1406-69) altartavla ”Tillbedjan av Jesusbarnet” eller ”Madonnan i skogen” från 1460.
Det är en olja på pannå 127x116 cm. Denna oljemålning är det som alla de övriga freskerna målade av Gozzoli svarar på. Den flankeras av ”Änglarnas tillbedjan”. Änglarna hyllar från sin himmel det nyfödda Jesusbarnet, de gör det med bön, blomstergirlanger och luftandes sina stämmor i ett Gloria. På de små smala sidoväggarna intill koret syns fåraherdarna som såg tecknet i skyn på att barnet var fött och väntade på tillkännagivelsen. De tre väggarna i huvudrummet dramatiserar de tre vise männens resa från Jerusalem till Betlehem med sitt stora följe, på väg till barnet med sina gåvor. Alla freskerna målades mellan 1459-60/62.
Piero Medicis smak kontra Gozzolis stil.
Gozzolis fresker avslöjar mer av Pieros smak än vilken stil konstnären föredrog. Piero hade många bankkontakter från de burgundiska hoven i norra Europa och han tilltalades av deras rikt utsmyckade konstform. Den Internationella Gotiken igenkänns på sin detaljrikedom, rika färgspektra, myckna växtlighet och djurliv och sin hovliga bildframställning. Gentile da Fabriano (1370-1427) ges ofta äran av att ha infört stilen i de italienska hoven. Gozzoli var inget uppenbart val för stilen i fråga, hans tidigare verk hade i stil en ”modernare” framtoning i Giottoanda, måttligare, enklare, mer direkta i sitt bildspråk. Detta antyder konstnärens ställning som hantverkaren som bara skulle utföra beställarens önskemål.
Men de utfördes med en elegans och extravagans. ”De heliga tre Konungarnas färd” målades under ca; 150 arbetsdagar och Gozzoli hade minst en medarbetare. Tekniken är en blandning av ”äkta” fresker och målning på en torr yta. Detta medförde att man kunde tillföra ett fantastiskt färgspektra och detaljrikedomen blev bedövande. Slutligen lades på bladguld i stora mängder. Nu ser vi dem i utställningsljus, jag skulle vilja uppleva dem i skenet av levande ljus, det måste varit magiskt.
Vad är det freskerna kommenterar eller citerar?
Något utanför ämnet måste Lippis altartavla som alla de andra målningarna har som slutmål nämnas. Den visar som ett bitema den heliga treenigheten vilket var ett tydligt religiöst ställningstagande. Gozzolis änglar och fåraherdar fyller sin funktion att införliva det himmelska och det naturliga livet samtidigt som de för processionen mot målet. De är placerade på båda sidor om Lippis altartavla. Dessutom är det underbart med herdarnas enkelhet mellan de rikt utsmyckade tavlorna före och efter, men vi lämnar dem här och går till huvudmotivet.
Ovanför de väggfasta bänkarna i huvudrummet täcks väggarna av Gozzolis ”De tre heliga Konungarnas färd” vad denna cykel citerar är uppenbart. Gentile da Fabriano målade år 1423 en altartavla åt familjen Strozzi till deras privata kapell i Florens. Motivet var ”Vise männens tillbedjan” stilen Internationell Gotik och ett uttryck mycket likt det som Gozzoli senare gjorde åt Medici. Politiskt önskade man likställa sig med Strozzis hov genom att imitera deras stil och uttryck. Stilen var starkt förknippad och nästan helt förbehållen hovmiljöer. Medicifamiljens tanke var att genom konsten bevisa att de tillhörde samma kulturella miljö som de hovliga familjerna. Man valde en konstnär som hade förmågan att imitera Gentiles tavla (glöm inte att han var stilens förebild i Italien) man lyckades dessutom utveckla det som kommenterades grundligt. Medicifamiljen var uppvisningskulturens okrönta mästare.
Ung medlem av Medici familjen, med ett av målningarnas alla djur, både udda tama och vilda.
Brödraskapet ”Compagnia dei Magi’s” årliga procession med temat den gudomliga uppenbarelsen var ett upptåg som Cosimo och flera andra familjemedlemmar deltog i vid ett flertal tillfällen. Det var en stor tilldragelse i Florens och tavlornas procession avbildar nog ganska realistiskt hur det kunde te sig. Här gavs ett ypperligt tillfälle till ”self-fashioning” när man kunde visa sig i form av kunglighet i ett religiöst sammanhang som i slutändan handlade om givmildhet. Här gavs en helt legitim orsak till att man kunde avbilda familjens medlemmar så högt uppsatta i processionen. Den ansvarige för familjens marknadsföring har verkligen tänkt till och valt ett tema för den visuella bilden av dem som ger multipla företräden.
Mäktiga män kom i processioner till kyrkokonsiliet i Florens år 1439. Det var en viktig historisk händelse där de katolska, grekisk-ortodoxa och bysantinska kyrkorna möttes för förhandlingar, exempelvis treenigheten diskuterades apropå Lippis altartavla. Denna multinationella församling har även den införlivats i bilderna. Den södra väggens kung (Baltasar) är kejsaren från det bysantinska riket
Baltasar som kejsare John VIII Palaeologus
som deltog i mötet och som av en händelse har Pieros tre döttrar placerats i direkt anslutning till honom. Man utnyttjar till fullo alla möjligheter att visa sig värdiga en styrande maktposition.
Det tredje forumet för att bevisa sin värdighet kommer genom samtida besök i Florens. Galeazzo Maria blev skickad till Florens för att möta Påve Pius II år 1459. Medicipalatset var till stor del klart men Gozzolis målningar fanns ännu inte. Cosimos värdskap för detta möte mellan påven och furstesonen från Milano är ett tydligt tecken på Cosimos eftertraktande och erhållande av furstlig status. Medici fyllde deras vistelse med hovliga spektakel och palatsvisningar. Galeazzo och hans rådgivare skriver hem till Sforza hovet och i ”Terze rime” ett anonymt poem hyllar de alla det nya palatset. Från poemet ”där är också ett kapell så utsmyckat att det inte har sin like i hela universum, med sin möjlighet till gudomlig dyrkan, är det så vackert och värdigt.” och betänk att då fanns ännu inte alla Gozzolis fresker. De uttrycker sig i termer avsedda för en furste, elegans, grace, värde, ett palats värdigt en kung eller kejsare, utfört som man kan tänka sig paradiset. Till viss del en diplomatisk erfordrad beundran men måste också ha innehållit en sann beundran. Både Galeazzo och påven tar sedermera plats i freskerna.
Kritik mot Medicis självförhärligande.
Påve Pius II ansåg att Cosimos ”magnificientia” var opassande. Han eftertraktade mer än hans rang förtjänade. Det uttryck han presenterar och den position han eftersträvar är otillbörlig. Han strävar efter rikedomar som en krösus och bygger ett palats värdigt en kung. Han var en uppkomling som inte visste sin plats. Kanske var det tur att påven inte såg det färdiga kapellet där han själv blev införlivad i detta sammanhang eller också kanske han då hade upphöjt det till himmelska höjder eller kanske ändå inte när han avbildats i samma bild som Sigismond Malatesta mannen han kallat Italiens skam och dömt till helvetet medan han ännu levde.
Ludovico Sforza en yngre bror till Galeazzo uttrycker sitt missnöje direkt till Lorenzo. Han tycker att de inte bara vill likställa sig med utan också tävla mot de italienska prinsarna.
Fresker kan hjälpa att bygga ett imperium.
Det kan tänkas och var inte otroligt att familjens damer nyttjade kapellet för bön, eftersom deras rörelsefrihet var kringskuren. Men uppvisning var nog det egentliga syftet med kapellet. Målningar uppenbarar Medicis religiösa tillhörighet och deras jordiska maktposition genom ett religiöst tema som bygger på kungligheter och givmildhet. Via traditionen av fester och parader som passade in i temat kunde de placera in sig själva. Modigast, nästan förstummande, var nog valet av kungarna, Melker var kejsare Sigismund av Luxemburg,
Melker som kejsare Sigismund och Kaspar som Lorenzo il Magnifico
Baltsar var den bysantinska kejsaren John VIII Palaeologus och Kaspar var ingen mindre än Lorenzo il Magnifico, framtidens konung. Detta är lite diskutabelt eftersom Lorenzo då endast var tio år. De försökte skapa en illusion av ett imperium och legitim hovlig status genom att bygga en image utåt till de rätta personerna. Kapellet var ju privat och bara speciellt prominenta personer bjöds in. Att det var privat gjorde att man kunde ta ut svängarna och överskrida gränserna för vad som ansågs vara inom dekorum, det är ju både storslaget, slösaktigt och skrytsamt att framställa sig på detta sätt. Men det utgör sannerligen ett kraftigt ”statement” när man tar med sig gästen in och visar upp hur man ser på sin egen position. Deras association till de tre heliga konungarna var ingen nyhet utan en ganska så förankrad bild i samhället som återkom i andra konstverk utanför familjen. Självförhärligande genom konstverk skapar möjligheter till manipulation av åskådarens uppfattning av objektet. Här uttrycker familjen Medici klart och tydligt att de anser sig ha rätt att styra och att de inte är en vanlig bankfamilj utan har anspråk på adlig börd, minst.
Alla tolkningarna var nog införda med avsikt. Då kunde man utifrån vem som var inbjuden att beskåda dem, framhålla den tolkning som ur betraktarens ögon gav mest möjliga resultat, i form av upphöjelse av familjen Medici. Det går inte att förbise att ”Terze rime” inleds med raderna ”Detta är palatset fullt av underverk, som kostar och är värt mer än en stad”, och i skenet av dessa rader hade det inte fått godkännande av Aristoteles som ”magnificientia”. Aristoteles tyckte att man borde hålla sig lite lagom mellan askes och extravagans. Men det är trots allt vad man bär med sig från besöket som skapar det bestående värdet och det är västvärldens kejsare som följs av österlandets kejsare som följs av, ja just det Lorenzo il Magnifico.
Lorenzos tre systrar.