Allmänhetens boende i Rom

08.08.2013 00:35

Hyreshusen i rom

Samt lite info om att besöka Ostia

Den absoluta toppen bodde i palats medan aristokratin bodde i s.k. hus av domus typ, vilket var ett enfamiljshus med innergård och bostadsytan runt densamma. Den stora allmänheten däremot bodde i insula-hus, de liknade våra dagars hyreshus. Enligt register från 300-talet e.Kr. fanns det 1790 domus hus så deras antal var försumligt till skillnad mot de 42–46000 insula-husen. Insula är det Italienska namnet för ö och varje sådan ö hade ett namn, oftast efter den som bekostat byggnaden.  Utrymmena i gatuplan med fasad mot gatan var ämnade för t.ex. affärer, restauranger, gatukök eller hantverkare, innehavarna kunde bo bakom butiken men bostäderna brukade finnas ovan dem. Huset var byggt kring en innergård och upptog ett helt kvarter.

Bild från Roms antika hamnstad Ostia som numera är berömt för sina välbevarade antika hus, speciellt insula-hus.

De är lätta att jämföra med husen i våra stadskärnor, men vi har satt stora skyltfönster där de hade sina stora dörrpartier, sen hade de oftast ett ganska stort fönster ovan dörren medan fönstren högre upp i själva bostäderna var mindre. Man fann de finaste och största lägenheterna på de nedre planen, eftersom de kunde förses med vatten och avlopp, vilket innebar att där ofta fanns både toalett och badrum. Man nådde de övre lägenheterna genom invändiga trapphus eller loftgångar. Högst upp var lägenheterna små och illa utrustade, vatten fick man hämta i närmaste brunn och toalett kunde finnas i bottenplan eller också fick man gå till de offentliga toaletterna. Det fanns nog en hel del insula-hus som var sanitära katastrofer men naturligtvis fanns de välutrustade dyrare varianterna också. Den romerske poeten Matrialis (ca; 40-100 e.Kr.) levde i ett insula-hus på tredje våningen på Quirinal kullen. Hans lägenhet hade någon form av fönsterluckor men det tog inte bort larmet från gatan. Han vittnar om ljuden;

                  ”de från skolläraren på morgonen (undervisar ute på gatan),

bagarna hela natten,

kopparsmedens hamrande,

myntväxlarens skramlande på bordet,

tillbedjare som sjunger och

dansar under extatiska riter,

tjutande tiggare och affärsinnehavare som ropar ut

sina erbjudanden dagen lång.”

Tomtmarken i Rom var dyr och platsen var begränsad samtidigt som människorna var många, så insula-husen sköt i höjden ofta var de 5-7 våningar höga. Augustus införde höjdrestriktioner på insula-husen till 70 romerska fot, detta skärpte sen Nero efter den stora branden till 60 romerska fot (17,75m.). Brandrisken var ytterligare en orsak till att inte bo högst upp och det var inte ovanligt med bränder trots att de inte hade kök i lägenheterna. De som sparade in vid byggnationen använde sig av korsvirkestekniken och spåntak. Enligt Vitruvius i ”Om arkitektur” skrivet ca; 30 f.Kr.

”Vad beträffar väggar av korsvirke

önskar jag att de aldrig hade blivit uppfunna.

Att bygga sådana spar visserligen tid

och utrymme,

men de kan orsaka en väldig förödelse,

för de är som gjorda för att brinna som facklor”.

När man sen fick sitt ljus från oljelampor och värmen från eldstäder var det inte underligt att bränderna var många. Många av husen hade dessutom en dålig grundkonstruktion och murarna vittrade sönder vilket medförde att många insula-hus kollapsade. Enligt samme Vitruvius fanns det dessutom restriktioner för hur tjocka yttermurarna fick vara (tänk då hur tätt husen måste stått p.g.a. och hur lite solljus som silade ned emellan dem). Detta medförde att man inte kunde göra kompakta tegelmurar för de blev efter restriktionen inte tillräckligt stabila för att bära upp flera våningar. Detta infördes för att spara plats men gjorde också byggnadernas material avsevärt dyrare och en del av kollapserna kan nog ha berott på byggfusk. Juvenalis en samtida med Matrialis framför i en av sina satirer vådan av att bo högst upp.

”en granne upptäcker en brand och ropar efter vatten,

en annan flyttar ut sina skabbiga ägodelar.

Tredje våningen, där du bor,

är redan rökig-men du vet det inte ens!

På bottenplan är det panik,

men du, ovanför, där de väna duvorna ruvar,

där endast tunt tegel skyddar dig från regnet,

du kommer att brinna sist.”

 
Decimus Junius Juvenalis, född omkring 60 i Aquinum, död omkring 130, var en romersk tänkare och satirdiktare.
Juvenalis skrev frispråkigt om Roms moraliska förfall samt ofta med utfall mot greker,
romerska patricier och transvestiter. Wikipedia
 

Skrupelfria personer som lever på andras olycka är inget nytt påfund och avsaknaden av ett effektivt brandförsvar gav upphov till möjligheter. Marcus Licinius Crassus skapade enligt Plutarchos sin förmögenhet genom att köpa upp eldhärjade hus eller ännu hellre medan de fortfarande brann och även de närliggande för en billig penning. Han hade en hel stab av arkitekter och byggslavar som hjälpte honom att utnyttja den nu tillgängliga tomtmarken. Det var han som finansierade en stor del av Julius Caesars politiska karriär. Han lär ha varit historiens åttonde rikaste person.

Ytterligare en bild ifrån Ostia.

Är det Crassus som är upphov till ordet krass?

Lite info om Ostia och hur man kan besöka det för att få se insula-husen i verkligheten samt mycket annat.

Under antiken var Ostia Roms hamnstad vid Medelhavet. Under 300-talet f.Kr. grundades Ostia som en enkel befästning med fick ganska snabbt allt större betydelse i samband med Roms kraftiga expansion. Ostia var en hamnstad som distribuerade både import och export från hela Medelhavet. Den viktigaste transportvaran var spannmål till storstaden Rom. Det finns också lämningar i Ostia efter de stora förvaringsanläggningar (horrea) som byggdes här.

Från Ostia fraktades varorna till Rom (18 km) upp längs Tibern med hjälp av pråmar. Ostia visade sig däremot inte kunna nå upp till de volymer som världsstaden Rom behövde och mellan åren 41-54 e.Kr. anlade kejsar Claudius en ny hamn (Porto Augusti) fyra kilometer längre norrut.

Den nya hamnen tog död på Ostia som från år 300 e.Kr. fick se sig förbigånget av Porto Augusti för att slutligen bli helt avfolkat under 1300-talet. Nu har Ostia hamnat 3km från kusten pga. Landförändringar så vill man bada i samband med besöket, bli inte besviken, men ni får åka en bit till. Ostia antica är idag ett mycket välbesökt turistområde och de antika lämningarna som finns här är i mycket bra bevarat skick. Teatern som finns mitt i staden används sporadiskt för olika konserter. Att ta sig till Ostia antica är en enkel match. Roms transportsystem täcker in även det. Du tar tunnelbanan till Piramide och därefter pendeln till Ostia antica för ett par euro, enkelt och billigt.

Ett besök il Ostia antica kan ta en hel dag eller mer beroende på hur mycket man vill se av staden. Detta sagt bara så man vet att det finns om man vill mycket att titta på, nu finns också ett litet museum där man placerat de värdefullaste statyerna som grävts fram på platsen.

Se till att inte ta dansskorna på och köp gärna en karta över området. Det är stort utspritt men tillgängligt. Men lätt är det att missa några höjdpunkter, så kartan i hand vatten i väskan så är ni redo för en dags utforskning av Ostia.

 

Vitruvius bok ”Om arkitektur”

Är en bok jag med nöje återvänder till.

Den måste vara arkitektens dröm eftersom den behandlar en massa grundläggande principer vid stadsplanering och byggnation. Trots att boken är skriven omkring 30 f.Kr. känns den enkel och tilltalande. Man kan t.ex. lätt följa med i alla steg om hur man gör ett hållbart golv, både inne och ute. Kanske inte råd man ska följa rakt av men det ger en perspektiv i vår värld där vi tror oss vara så nyskapande. Termerna och teknikerna känns osannolikt bekanta trots att 2000 år passerat. Så genom ett ämne vi alla kan ta till oss kan vi närma oss antiken och se att vi trots allt är ganska nära den.

  • Originaltitel: De architectura
  • Författare: Vitruvius
  • Översättare: Birgitta Dalgren
  • Övriga medarbetare: Johan Mårtelius
  • Förlag: Dymlings
  • ISBN10:9185173126
  • ISBN13:9789185173129                                   

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185173126